Detta självförverkligande

Jag har nu sökt fem sommarjobb. Ett i Sverige, ett i Grekland, ett i Tallinn och två på Island. Tänkte att det är dags att jag börjar förverkliga mig själv som jag alltid påstår att jag strävar efter. Att jobba utomlands ingår i det projektet. För en vecka sen kom jag på att det var dags att få sommarjobbsångest igen och det fick jag. Och som sagt och tänkte, det går ju inte bara att prata om vilken stor människa man ska bli om man inte skrider till verket. Så mitt mål för denna sommar är att skaffa mig ett jobb utomlands. Tallinn har redan hört av sig. Först på mobilen men då kunde jag inte svara. Nu i veckan fick jag ett trevligt mail från personalansvarige som gärna vill träffa mig och hoppas att jag en dag under våren ska ha vägarna förbi Tallinn. Pja, det kan jag väl :) Jag försöker vara kaxig när det gäller att sticka iväg och jobba, men samtidigt håller jag på och skita på mig av skräckblandad förtjusning varje gång mobilen ringer eller jag öppnar mailen. Jag vill så mycket, men är samtidigt ganska pirrig. Släkten och Daniel finns ju i Tallinn vilket är en stor fördel för mitt sociala tillstånd. Dock känns Tallinn inte så exotiskt eftersom jag varit där så mycket. Men det är inte platsen så mycket som själva jobbet. Det är heller inte jobbet så mycket som erfarenheten. Jag hoppas att även Sara söker tjänsterna så vi kanske har chans att få åka och jobba tillsammans.

Man kan ju inte få allt, men jag hoppas ju även att Lover och jag får möjlighet att ha en liten semester tillsammans. Vi har pratat om L.A. Horst har pratat om Italien och Österrike. Tänk om man hade haft det så lyxigt att man slapp betala hyra, fick lite sommar a-kassa och kunde resa precis hur man ville hela sommaren.

Well. Jag måste ta en sak i taget. Ibland blir det för mycket krusiduller och tankar i berg-och dalbanor som gör att jag inte kan göra en enda sak seriöst utan att vara disträ. Ibland hör jag inte vad folk säger för att jag tänker på så mycket annat. Förra veckan sov jag ganska dåligt för att min hjärna blir hyperaktiv varje gång jag vaknar på natten och sen är det sjukt svårt att somna om. Då vill liksom tankarna upp och leka och ”måsten” bli genomförda fast klockan är fem på morgonen.

Rammschtein

Det är inte bara skönt att P7 har börjat utan kul att det är Ramsten som är kursansvarig. Hur kan man inte gilla en lärare som har tvåtimmarsföresläsningar UTAN att använda sig av anteckningar eller OH!? Han är för det mesta så dödsseriös så man nästan börjar sorgeklä sig på hans föreläsningar. Men samtidigt är det så mycket glimten i ögat med honom och han kan plötsligt bli så oförutsägbart jäkla rolig. Han har lustigt minspel som han verkar medveten om och ibland försöker dölja. Han är på nåt sätt både blyg och uttriktad på samma gång.
När han verkligen vill betona något nickar han till eller liksom skjuter fram huvudet som sköldpaddan ur sitt skal. Ramsten har någon slags Rocka Billyfrilla och oftast svarta, tajta och korta brallor. I tisdags när det blev dags för rast fumlade han fram tre halvfulla och tomma cigarettpaket ur fickan. Han röker som ingen annan. En rast snackade vi lite medan han stod med gigaretten i mungipan. Han liksom pratade upp gigaretten istället för att röka upp den. Jag såg honom inte ta ett end bloss under hela rasten, men ändå var cigaretten vips slut.

Av hans historier att döma så verkar han vara lite av en freakmagnet. I hans bostadsområde står det ofta en missanpassad kvinna och liftar. Alla vet vem hon är och försöker undvika henne. Om jag minns historien rätt så hade Ramsten stannat till vid henne en gång där hon stod och liftade för att kolla läget. Han hade knappt hunnit öppna munnen innan hon satt i bilen och ville ha skjuts. Han berättade att det jobbiga med henne är att man inte vet var hon ska. Hon kanske säger en plats men när man väl kommit dit vill hon åka till ett annat ställe. Och detta kan ju leda till att man får skjutsa runt på en galen kvinna i flera timmar.
Hur som helst så plockade han upp henne och bävade inför färden eftersom hon pratar högt, hela tiden om allt och ingenting på en gång utan att lyssna på medpassageraren. Det är som att denne inte finns. Ramsten kände dessutom att han mådde ganska illa och var inte säker på om han skulle kunna hålla igen tills han kom hem. Han börjar köra och hon pratar på. Han tänker att vad fan ska han göra liksom, människan lyssnar ju inte ändå så han börjar precis som henne att bara gagga. Så där sitter två personer i en bil och pratar högt med sig själva. [Hahahahahahaha!!!] Snart blir illamåendet för påtagligt och han måste stanna bilen och kräkas. Jag minns inte hur det hela slutade mer än så, men jag tror att han undrade hur den här kvinnan reagerade på detta.

För någon dag sedan var han på väg in på Myrorna men blev stoppad i dörren av en gammal tant som undrade om hon kunde få hans hjälp. Det framgick aldrig vad hon ville ha hjälp med och han brydde sig inte om att fråga. Han uppfattade det som att hon ville ha hjälp med att bära hem ett bord fast det var ett bord hon skulle lämna in på Myrorna. Så han följer med henne hem utan att veta att det är dit de ska. Väl hemma hos tanten vill hon även ha hjälp med att flytta mattor vilket resulterar i att Ramsten tillslut ligger på golvet och flyttar på mattor. Eftersom tanten var gammal erbjöd sig Ramsten att bära ner bordet till Myrorna åt henne. Som tack för hjälpen ville hon ge honom något och började leta efter en kasse i lägenheten. Hon ger honom en påse som han även hade med sig till föreläsningen. Då har han fått en prydnadskudde med blomtryck och ett rött bokmärke med en tofs på.

Jag förstår att han ville hjälpa till, men samtidigt tänker jag att han kanske inte borde följa med folk sådär utan att ens veta vad han ger sig in på. I detta fall var det bara en snäll gammal tant, men nästa gång kan det vara ett mindre oskyldigt gäng eller liknande. Alla människor har ju inte schyssta avsikter. På nåt sätt känns det verkligen som en grej han gör. Liksom infogar sig själv i situationer där man inte riktigt vet hur det ska sluta.
Undra hur han är mot sina barn :D

"I hate this"

- Gissa vad jag ska göra ikväll?
- Nej, vad SKA du göra ikväll?
- Sminka Dig!
- Nä, det ska du inte
- Jo! Du har lovat att jag ska får göra det!
- Men jag vill inte innan jag ska till jobbet.
- Smink går att tvätta bort. Jag gör det varje kväll.

På kvällen i reklampausen av "Prison Break".

- Ok, du kan ligga ner.
- I hate this!
- Hahaha!
- Titta upp.
- Usch, det är verkligen en penna du har.
- Mmm. Kan du försöka att inte blinka så mycket, jag blir nervös.
- Men det är inte så himla lätt. Det känns som du ska peta ut ögonen på mig. I hate this!
- Hahaha! Oh my god, you are beautiful.
- Vad är det där!? Gaaahh..usch, vad är det för något?
- Läppglans.
- Räcker det inte nu? Det känns som jag har en hel tub tandkräm på läpparna.
- Så, färdig! Var är peruken?

Se vad vacker han blev den där Lover :)