Du & Jag i vida världen

Fotograf: Vi & Dennis Gustafsson

Klippa mig och skaffa ett jobb?

Pink is the new pink

Jag kommer aldrig att bli vuxen och det tycker jag att skönt. Speciellt inte när det gäller jul och julklappar. När andra vill lagstifta bort julklappar inom familjen passar jag på att skriva en lång önskelista så att ingen kan smita. Julklappar hör till julen och så är det bara. För mig är det ett viktigt spänningsmoment där man flera veckor i förväg kan gå och bygga upp sina förväntingar och köpa klappar som andra blir glada av. Jag älskar att öppna paket och jag älskar överraskningar! I år innehåller dock inte julen så många överraskningar eftersom jag saknade många praktiska saker som träningsskor, vinterskor och vinterjacka som jag valt ut själv och redan använder. Nöden har ingen lag.

En annan julklapp som jag vet att jag ska få och som jag ser väldigt mycket fram emot att använda är min Canon Digital IXUS 130 IS. Och ja, den är precis sådär rosa. Färg är helt klart min nya stil. Kameran är så liten och söt att jag vill doppa den i chokladfondue och svälja med hull och hår. Den ska jag jämt ha med mig i handväskan eller jackfickan för att spontant dokumentera det jag känner för. Och eftersom jag känner starkt för att få denna blogg att leva igen blir det ett perfekt verktyg!

The big Apple

Nä. Nu har det fanimej gått för långt! Den man som jag trodde att jag älskade har i hemlighet gått och köpt sig en iPad som en annan troende. Och han är till och med allergisk mot äpplen. Hur har det här egentligen gått till? Jag misstänker att det är Dennis som indoktrinerat honom. Hemligheten kunde han inte hålla länge för sig själv utan ringde mig på eftermiddagen för att bekänna sin synd och det hat han nu känner mot sig själv och för att rena sin svarta tunga. Hans ursäkt är att han ska göra ett spel för iPad och då måste kunna prova spelet på riktigt.

Men historien börjar inte här. För någon månad sen gick han "motvilligt" och köpte en smartphone som han egentligen inte alls ville ha utan skyllde det på jobbet. Då jag visste vad detta köp skulle leda till beklagade jag mig ofta i början över att telefonen alltid fanns vid hans sida och alltid satt han och kletade på skärmen. Han lovade att inget skulle förändras i våra liv. Det är ungefär som att jag en dag skulle bli gravid och mena på att han kunde chilla för barnet var ju inget som skulle påverka honom. Hrm. Jag tycker att det är dags att han strippar av sig fårakläderna och bekänner färg. Jag kan inte låta bli att känna allt mer sorg i hjärtat då min man blir alltmer robot för var dag som går.