Jäkligt fint humör

Pandy McTickles här!

Lover känner sig lite för omnämnd på min blogg så jag får ta mig i byxkanten och radera honom från mitt minne ett tag. Kommer aldrig att gå.

För övrigt ska han bli minimalist. Igen. Sälja alla sina skivor för en ynka 20:a. Dennis botaniserar faktiskt denna sekund bland den alfabetsikt ordnade samlingen och Henrik sitter mitt emot och är skivrecensent. Han rekomenderar nästan allt. Såklart, det är ju hans samling. Till mig rekomenderar han ingenting för "det och det och det är inte din musiksmak". Fuck off Mr. Know it all ;) Jo, men lite aggressioner väcker det när ens förbenade pojkvän (omnämnd igen) tror att han känner mig bättre än jag känner mig själv.

Ska göra ett retuscheringsjobb för NT. Har skrivit en ganska halvkvasivetenskaplig (inte alls!) krönika och ska imorgon göra en intervju med nån hovfotograf på Moore. Fatta att jag tvingades gå till en pressbyråisch och köpa den äckliga tidningen. Hur jävla dumförklarande får man vara. Jag har en ganska naken tjej som ligger på mitt köksbord och ser porrig ut. Jag ska elda upp den på gården när jag gjort intervjun.
Jag ska även stå i helfigur som en för- och efterbild, dvs före och efter retuschering. Här är en jäkligt bra sida! www.flicka.gov.se. Klicka på "Flickas kampanj" och strippa av henne retuscheringen. Mycket givande. Ungefär så ska vi göra fast inte hypermedialt. Lite svårt i en pappersupplaga va.

Fotograferingen gick snabbt och smärtfritt. Jag rusade in hos fotograferna, tydligen med andan i halsen. "Jag har bokat en fotograf till kl fyra!"*andan i halsen*. En av fotograferna: "Är du jäktad!". Alla frågar mig det oavsett om jag träffar dem på stan eller när jag svarar i telefonen. "Äh, du är ju en minut tidig. Sätt dig ner och slappna av nu". Vi växlade lite ordbajs och skrattade högt. Jag var på jäkligt fint humör. Typ som när jag är full och vill ge ett lite galet intryck. Bla bla. Det var underbart.
Jag hade tränat lite på mitt miss universumleende men jag darrade bara på läpparna när jag skulle krysta fram leendet. "Nä, det där såg för fejk ut", sa fotografen. Jag såg mig själv stå där med en pinne mellan mingiporna och började istället skratta. Välkommen naturligt leende.
När jag passerade den roliga fotografen fortsatte han på samma spår om att jag skulle tagga ner.
Sen sprang jag på Olov och vi skämtade om att vi skulle skita i retuscheringen och ha två förebilder och finn fem fel. Vi skulle tex kunna byta plats på ögonen.
Och sen sprang jag förbi Mattias Heikki. Jag hälsade bara eftersom han såg så upptagen ut, men det såg ut på honom som att han ville utveckla det där hejet. Blev istället påhojtad av Calle, min nya boss. Han är riktigt rolig. Vi ordbajsade och skämtade om min krönika som blev refuserad av högsta hönsen på NT. Haha! Jag måste berätta! Jag skriver ju tv-krönikor för Nöje på NT och vi skulle haft premiär i måndags. Instruktionerna var att jag fick skriva i princip om vad jag ville bara det handlade om tv. Jag fick gärna skriva rätt vasst för att få folk att reagera. Finemang! tänkte jag eftersom nu fick jag min chans att ta ut svängarna. Så. Jag avreagerade mig på Playboy Mansion och fick till en riktigt syrlig krönika. Eftersom NT har en 200 årig lång historia av försiktighet så gick Calle till redaktionschefen samt chefsredaktören och visade min krönika. Den väckte visst lite för starka reaktioner och får inte fick publiceras. Den var för råååååå. Välskriven, men FÖR vass. Därför tänker jag sälja den vidare till andra tidningar. Någon? A well, det känns såklart lite tråkigt men jag hade nogaldrig kommit på tanken att sälja vidare mina texter.

Kom precis hem från en spelning. Den var underground. Bokstavligt talat.

Sleeping in Lund

Fast det var typ 200 år sedan jag skrev mitt senaste inlägg så vill jag efter en pik från Lover bara förtydliga en sak. Jag skrev ju att ”Bara det faktum att han fick komma på intervju var en komplimang så det ska han vara glad för”. Som han först läste det så menar han att man skulle kunna tolka det som att han är så kass så att han ska vara glad om han överhuvudtaget får komma på intervju. Jag menade såklart inte så. Det var nämligen 75 stycken sökande på tjänsten, men bara fem stycken fick komma på intervju och han var en av dem. Jippi! Alla glada och nöjda ;)

Har varit i Lund fem dagar. Rent tempomässigt har de nästan tagit knäcken på mig. Ingen skola, inget jobb, ingen dator, bara ettan till fyran på tv. Bara en massa sköna promenader, lugna kvällar, nya miljöer och en dag i Köpenhamn. Mitt psyke klarar inte av att dra ner tempot så snabbt. All kred. till mamma, det har varit jättetrevligt men det känns som jag blev deprimerad på köpet. Har känt så ett par veckor nu egentligen. Jag har inte varit motiverad att göra saker, disträ, tycker inte att speciellt mycket är roligt och lite ångest på toppen. Vad beror detta på?! Jag blir rädd för mig själv när jag känner så här.

Well. Köpenhamn var trevligt som vanligt. Tanken var att vi skulle hinna med att besöka en del museer, men eftersom jag bestämt skulle köpa sneakers så bidde det inte av. Tyvärr hittade jag inga som jag förälskade mig i men det blev en matta och ett överkast istället. Vi hittade en heljapansk butik med riktigt fina saker, men det är ju egentligen bara prylar. Jag orkar inte med fler saker.
Lustigt nog var jag och Lisa samtidigt i Lund så vi och Joel käkade lunch på Lunds Nation och provade skor på Nova. Det var uppfriskande.

Lund är så fint och trivsamt. Lite läskigt är det att det knappt finns ett normalt fult 70-talshus i centrum. Det är kullerstensgator gränder och en massa gamla byggnader så man tror att man åkt tillbaka i tiden. Och cyklisterna lever sitt eget lilla liv. De är ungefär en miljard och lika farliga som bilister. De vet sin rätt på gatan så att säga.
Mums och jag besökte Kulturen som består av jättegamla hus. Bland annat en prästbostad där de bevarat inredningen och en kyrka samt hus där de satt upp utställningar. Det var verkligen spännande och tillbaka till dåtiden.

Jag har en del bilder från Newbridge och Lund som jag inom kort lägger upp på min septumsida. Påminn mig if I don´t.

Lover sweet child ;)

Godis från en österrikare

Lover fick inte jobbet på Leon Grafitti. Bara det faktum att han fick komma på intervju var en komplimang så det ska han vara glad för. I själ och hjärta har han nog hela tiden velat vara kvar på Impera som nu dessutom gett honom fördelar. Allting händer för en orsak, det är min filosofi. Vi måste absolut inte träffas varje dag. Visst får jag ibland efter fyra dagar utan honom lite klåda i kroppen, men desto skönare att träffas när vi väl gör det. När han blev kallad till intervjun började jag fundera på hur det skulle kännas att alltid vara i varandras närhet. Skulle vi träffas varje dag? Skulle det vara bra eller dåligt? Skulle vårt förhållande förändras antingen till det bättre eller sämre? Det går liksom inte att säga. Hur mycket jag än älskar honom skulle jag nog inte vilja ha honom här jämt. Jag tror att både han och jag behöver våra ensamma dagar, vår fria tid. Jag skulle nog känna mig mer stressad än något annat om jag visste att han fanns i en närbelägen lägenhet. Konstigt att inte träffas då liksom...eller inte. Det löste sig nog bra det här. "Lika glad för det är jag, men gladast är nog [Peter Persson]" :)

Jag hatar pengar. Pengar är ångest. Någon annans pengar eller brist på pengar ger mig ofta dåligt samvete och ångest. Jag skulle vilja hjälpa till, men är ingen annans morsa. Jag sköter mina och andra sköter sina. Varför mår jag då dåligt av skiten?

Usch, jag har ätit så mycket choklad en hel vecka att det är konstigt att jag inte ser ut som en enda stor finne. Det går ju inte att tacka nej när man får godis från en österrikare. Riktig choklad liksom.
Önskade mig istället Chai-te i påskägget från pappa.

Lover och jag sticker till Småland i helgen. För tillfället känner jag mig inte så upplagd för det, men det beror nog mest på att jag är lite down av okänd anledning. Mer ostimulerad. Hade gärna velat sy mina kuddar, då hade jag varit glad. But but but jag har inte ens ansträngt mig för att få hit en symaskin. Crap också!

Bäst att gå och hoppa och studsa på friskis en timme. Ska banka skiten ur mitsarna.

Vicke Viktor

Viktor var och hälsade på mig idag. Vi hade riktigt roligt. Förmodligen för att han är så lydig ;) Han grät krokodiltårar när P & V lämnade honom. Jag använde mig av SOS paragraf 12 när det gäller barn och bar in honom till vardagsrummet och ställde honom framför tv:n och pratade så boo boo hoo:igt jag kunde så glömde han snart mamma och pappa. Han tyckte att mitt "sovrum" kändes som en koja. Komplimang? ;)

Viktor kallade min golvlampa för ett ägg så jag passade på att lura i honom att det bodde en bäbis där i. Så därför gick han och knackade på lampan och ropade "Bäbisen!". När han inte fick nåt svar menade han att bäbisen i ägget sov. Senare förvandlades ägget till en pulka och han skulle dra runt den i lägenheten. Jag hann stoppa detta upptåg innan den blev mos.

Jag ler normalt sätt inte så där hysteriskt och statiskt. Viktigt att veta.

Jag är lite extra gald för att jag har fått tillbaka min tv från reparation. Skilladen mellan den lilla tv:n och denna är så stor att det nu känns som jag har hemmabio. Nästan så jag måste följa med bilden med hela huvudet för att hinna titta på allt :) Det roar mig ganska mycket.

Lerigt värre

Måste sluta dricka ur toalettolen.

KSM-lärare gör konst (läs: porr)

Jag får lust att gny varje gång jag rör på mig. Jag måste liksom vanka fram ungefär som att jag har väldigt olika långa ben. Spelade Laserdome med kårhusgruppen igår och det var skitkul! Har spelat en gång förut och mindes bara den helvetiska träningsvärk jag fick efter 20 spelade minuter. Igår spelade vi 2*20...shit alltså. Har grym träningsvärk i låren idag också. Känner att även nacken är öm.

Efteråt gick vi till Huset och käkade. Daniel hängde på en sutund också. Träffade fyra nya personer i informations/invigningsgruppen, alla väldigt trevliga. Jag tyckte så synd om Hanna som går första året på KSM. Hon var helt förvirrad och förtvivlad över att hon inte visste om hon ville fortsätta utbildningen eller inte. Gissa hur många sådana kriser vi gått igenom!? Inte bara KSM:are utan folk på alla möjliga program. Jag försökte hjälpa henne att förstå hur KSM funkar, vilket jag vet nu andra året. Vet inte om det gav henne något men hon var sugen på att skriva så jag tipsade henne om att söka till ungNT.
På tal om NT så får jag premiärskriva Nöjes nya tv-krönika! Det känns skitkul. Inte premiären utan att jag får skriva för Nöje. Det var en på Emmas 25-årsfest som tyckte att jag skulle nischa mig, vilket jag inte tänkt på förut. Annika har pratat om en Hanna anda så en slags nisch har jag på ett sätt redan, men jag vill ju inte måla in mig själv i ett hörn.

Har lite alla möjliga planer för helgen. För ovanlighetens skull. Ska äntligen sy de där kuddarna och duken, röva bort Viktor, gå på middag och fest. Kanske blir Vendetta imorgon. Är väl inte övertygad men jag kanske faller för grupptrycket :)

Måste bara länka till en av våra hypermedialärare. Träffade honom första gången idag. http://www.palletorsson.com/more.php. Det är han på bilden Sleepting with cats, han med beiga slipsen på bilderna med kostymsnubbarna, tour de france samt foodfuck. Man kan säga att jag vet mer om honom än jag vill veta.

Jag har knarkat igen

Det är så tyst förutom att... ena grannen lyssar på rockballader med tung bas och den andre tycks fäktas med svärd. Eller så kanske han eller hon bara vässar köksknivarna...för jag bor själv igen. Tillbaka i MIN lägenhet som fått en extreme home makeover. Less extreme kanske, men det blev fint. Det har känts som ett evighetsjobb att bära tillbaka alla saker och fortfarande har jag några lådor att tömma. När man bor med någon känns det som att hela lägenheten lever men alla mina möbler står bara här stelfrusna och tittar på mig eller väntar på nåt. Men jag känner mig fri och det är skönt att det är tyst för nu kan jag höra mina egna tankar igen.

Jag är så jävla trött just nu. Hade en heldag i skolan som var helt ok, men jag är skoltrött nu. När jag säger att jag vill börja jobba på riktigt menar jag inte att jag ska hoppa av skolan nu och tvingas ta nåt skitjobb. Känner bara att jag är trött på alla återkommande produktionsmanus och vissa lekskolefasoner. Det är förmodligen för att sommaren är nära och kroppen skriker att det är dags för semester. På tal om semester och sommar så sattes mina planer i gungning igår. Jag orkar inte gå in på alla detaljer mer än att säga att jag kommer iaf inte jobba i Tallinn. Jag vet inte riktigt hur jag resonerat men DET jobbet att sitta i telefon 40 timmar i veckan och se sommaren vinka adjö är verkligen inte vad jag vill göra. Men jag kommer vara i Tallinn ändå. Hänga med mina släktingar och förhoppningsvis vara med på tidningen och kanske i riksdagshuset. Efter en pratstund med kära mamma igår så försvann all huvudvärk efter lite tårar och ångest. Jag måste inte vara duktig hela tiden. Jag ska ha kul denna sommar och inte binda upp mig på jobb. Jag har sparat pengar bättre än en hamster hamstrar så jag måste inte jobba i sommar. Bara för sakens skull eller för att inte göra av med för mycket av mina besparingar kanske jag kan jobba på hotellet nån månad. Horst kan eventuellt fixa nåt i Frankfurt. Usch..nu blev det mycket igen.

Jag har varit på Myrorna igen (läs: jag har knarkat igen).