Jäkligt fint humör

Pandy McTickles här!

Lover känner sig lite för omnämnd på min blogg så jag får ta mig i byxkanten och radera honom från mitt minne ett tag. Kommer aldrig att gå.

För övrigt ska han bli minimalist. Igen. Sälja alla sina skivor för en ynka 20:a. Dennis botaniserar faktiskt denna sekund bland den alfabetsikt ordnade samlingen och Henrik sitter mitt emot och är skivrecensent. Han rekomenderar nästan allt. Såklart, det är ju hans samling. Till mig rekomenderar han ingenting för "det och det och det är inte din musiksmak". Fuck off Mr. Know it all ;) Jo, men lite aggressioner väcker det när ens förbenade pojkvän (omnämnd igen) tror att han känner mig bättre än jag känner mig själv.

Ska göra ett retuscheringsjobb för NT. Har skrivit en ganska halvkvasivetenskaplig (inte alls!) krönika och ska imorgon göra en intervju med nån hovfotograf på Moore. Fatta att jag tvingades gå till en pressbyråisch och köpa den äckliga tidningen. Hur jävla dumförklarande får man vara. Jag har en ganska naken tjej som ligger på mitt köksbord och ser porrig ut. Jag ska elda upp den på gården när jag gjort intervjun.
Jag ska även stå i helfigur som en för- och efterbild, dvs före och efter retuschering. Här är en jäkligt bra sida! www.flicka.gov.se. Klicka på "Flickas kampanj" och strippa av henne retuscheringen. Mycket givande. Ungefär så ska vi göra fast inte hypermedialt. Lite svårt i en pappersupplaga va.

Fotograferingen gick snabbt och smärtfritt. Jag rusade in hos fotograferna, tydligen med andan i halsen. "Jag har bokat en fotograf till kl fyra!"*andan i halsen*. En av fotograferna: "Är du jäktad!". Alla frågar mig det oavsett om jag träffar dem på stan eller när jag svarar i telefonen. "Äh, du är ju en minut tidig. Sätt dig ner och slappna av nu". Vi växlade lite ordbajs och skrattade högt. Jag var på jäkligt fint humör. Typ som när jag är full och vill ge ett lite galet intryck. Bla bla. Det var underbart.
Jag hade tränat lite på mitt miss universumleende men jag darrade bara på läpparna när jag skulle krysta fram leendet. "Nä, det där såg för fejk ut", sa fotografen. Jag såg mig själv stå där med en pinne mellan mingiporna och började istället skratta. Välkommen naturligt leende.
När jag passerade den roliga fotografen fortsatte han på samma spår om att jag skulle tagga ner.
Sen sprang jag på Olov och vi skämtade om att vi skulle skita i retuscheringen och ha två förebilder och finn fem fel. Vi skulle tex kunna byta plats på ögonen.
Och sen sprang jag förbi Mattias Heikki. Jag hälsade bara eftersom han såg så upptagen ut, men det såg ut på honom som att han ville utveckla det där hejet. Blev istället påhojtad av Calle, min nya boss. Han är riktigt rolig. Vi ordbajsade och skämtade om min krönika som blev refuserad av högsta hönsen på NT. Haha! Jag måste berätta! Jag skriver ju tv-krönikor för Nöje på NT och vi skulle haft premiär i måndags. Instruktionerna var att jag fick skriva i princip om vad jag ville bara det handlade om tv. Jag fick gärna skriva rätt vasst för att få folk att reagera. Finemang! tänkte jag eftersom nu fick jag min chans att ta ut svängarna. Så. Jag avreagerade mig på Playboy Mansion och fick till en riktigt syrlig krönika. Eftersom NT har en 200 årig lång historia av försiktighet så gick Calle till redaktionschefen samt chefsredaktören och visade min krönika. Den väckte visst lite för starka reaktioner och får inte fick publiceras. Den var för råååååå. Välskriven, men FÖR vass. Därför tänker jag sälja den vidare till andra tidningar. Någon? A well, det känns såklart lite tråkigt men jag hade nogaldrig kommit på tanken att sälja vidare mina texter.

Kom precis hem från en spelning. Den var underground. Bokstavligt talat.