Staden krymper och krymper

Oftast tycker jag att det är vidrigt när folk gnäller över I-landsproblem. En bruten nagel, fel färg på skorna, inte tillräckligt stor sortiment på Ica supermarket, 30 minuters strömavbrott, äcklig mat, för tjock, för smal, för fattig, för rik, för söt, för ful, att man inte kan köpa den dyraste och snyggaste tv:n, videon, mp3-spelare, mobiltelefonen, bilen, micron, datorn, stereon, tv-spelet. You will survive anyway. Jag kan personligen gå i god för det. Men idag tänker jag också ha lite I-landprolem. Detta är ingen plötslig känsla, men den har växt sig till snart okontrollerbara proportioner. Jag klarar inte av Norrköping längre. Jag klarar förmodligen inte av någon medelstor stad och definitivt inte det som vi människor tillskriver värde i vår vardag. Det är som att någon dammsugar Norrköping från kommungränsen och in mot city. Staden krymper och krymper. Föraktet etablerar sig. Det ska inte kännas så här.

Jag behöver rymd och inspiration. Jag behöver energi och oförusägbarhet. Jag behöver solnedgångar och sand i sandalerna. Jag behöver inte veta. Att jag ska få allt detta i sommar är det inget snack om, men det är sällan när man verkligen behöver det som det är möjligt. För att dämpa den värsta utmattningen skulle jag nöja mig med en helg på hemlig ort.

Någonting som jag gör och fortfarande ser fram emot varje vecka är att besöka Myrorna. Jag kan helt enkelt inte hålla mig borta. Där brukar det mesta vara oförutsägbart, nytt, konstigt och spännande. Jag hittar alltid nån charmig pryl för ett vrålschysst pris som jag kan ta med mig hem. Roligast är när jag hittar nåt slitet gammalt ljus i en udda form som jag kan tvinga på Lover och ställa i hans lägenhet :) Förra gången jag var där köpte jag en isbjörn som låg på rygg med benen i vädret. Veken stack ut ur hans navel. Idag köpte jag en gammaldags cylinderformad och tomteröd sminkväska med spegel och ett litet fack i locket. Det värmde i hjärtat. Hur mycket jag än är emot att folk shoppar bara för känslan att äga saker, kan jag med gott samvete handla på Myrorna. Dels går pengarna till tredje världen och dels får sakerna ett sentimentalt/personligt värde.

Ser för tillfället fram emot två saker: Att åka till Sara i Skövde i helgen och min födelsedag. Till min födelsedag är det visserligen lite mer än en månad, men det har blivit lite tradition att bjuda mina närmsta kompisar på middag. Sånt är kul att planera inför.