Det är fredag och jag har avslutat andra dagen i skolan. Jag blir sömnig bara av att höra ordet pilotstudie. Ändå känner jag mig som den mesta fria människan på jorden när jag tänker på att jag "bara" har två år kvar. Jämfört med hur lång tid grundskolan plus lite komvux tog så är det här bara en smygfis i garderoben. Det är så mycket spännande som ligger framför mig nu. Praktikperioder, valfria produktioner som om jag lyckas ordna med ekonomi, boende med mera, kan göra var som helst i världen. Jag kanske är superentusiast, men den inställningen har jag haft hela tiden. Folk har böjat fråga runt vad alla ska göra, men vissa vill inte prata om det pga konkurrensen om vissa platser, speciellt på TV. Jag måste verkligen ta mig tid någon gång den närmaste veckan och fundera ut vad som känns mest aktuellt för mig och vad som krävs för att jag ska ta mig dit. Det känns stort och värdsligt på nåt sätt.
Imorgon lämnar mamma och österrikaren landet för fem veckors vistelse lite här och var i Europa. Tjeckien, Österrike, Tyskland, Italien. Jag försöker inbilla mig att jag inte är avis. Jag har önskat att de ska köpa med sig något ätbart till mig. Jawohl.
Egentligen måste jag både plugga och måla kårhuset i helgen, men istället ska jag jobba. Ursprungligen var det så här. Henriks jobbarkompisar hade köpt ett antal biljetter till Pablo Francisco. Jag ville egentligen också följa med men eftersom vi var i USA när de bokade biljetterna så fick de ju aldrig veta det. I tron om att jag inte ska gå bokar jag in mig på jobbet istället. Två dagar innan föreställningen finns det plötsligt en biljett över som JAG slutligen får! Jippie! Så. Imorgon ska jag vara på jobbet 06.30 och jobba i orkanstyrka fram till 12.55 då bussen bär av till Stockholm, Chinateatern och PABLO FRANSISCO! Det ska bli så skoj, men jag vet inte riktigt hur jag ska hinna med allt jobb som egentligen tar två timmar till. På nåt sätt måste det gå.
Sommaren har satt sitt spår hos mina fötter som vägrar klaustrofobiska strumpor. Så fort jag kommer innan för dörren börjar de vända och vrida på sig i hopp om befrielse.
Sommaren är ju inte slut än, men kyliga morgnar avslöjar att någonting fuffens är på gång. Jag trivs alldeles utmärkt med den behagliga värmen som är nu. Ett mellanting mellan t-shirt och tröja.
No comments:
Post a Comment