Önskar att jag hade mer tid och energi för att skriva oftare. Det händer ganska mycket nu och jag måste prioritera för att inte bli tokig. Kände senast igår av stressymtom som ett ryckande ögonlock, ett till och från oroligt hjärtslag och en illaluktande armhåla. Känsliga läsare bör nu titta bort. Det är märkligt. Min svett luktar för det mesta ingenting, men när jag stressar för mycket börjar just min vänstra armhåla lukta gubbsvett. Tack herre min skapare!
Det blev mycket jobb med Kampus kultur för ett par veckor sedan. Jag är anti att jobba på nätterna, men en natt krävde iordningställandet inför pressvisningen att vi stannade till 00.30. Jag är allt för van vid att somna som ett spädbarn vid 23 på kvällarna att arbetet på natten kändes som en seg, kallsvettig efterfest kl 05 på morgonen. Vad gör man inte för kulturen :)
Förutom skolan har de senaste veckorna gått ut på att turbolära mig lite mer illustrator, samt acrobat för att göra ett snyggt cv. Med rätt mycket support från Lover, många svordomar och sena kvällar fraför datorn så är jag slutligen nöjd. Det är första gången jag skriver ett riktigt cv, men jag tycker att det ser proffsigt ut. Att skriva cv är en hel vetenskap. Jag har försökt plocka upp tips lite här och var, men blir bara helt snurr över vad fan jag ska ha med. Självklart det jag har jobbat med, men hur mycket jag ska skriva, beskriva och var i helsike ska jag avgränsa mig!? Allt detta jobb för att söka praktikplats. Många i min klass skickar bara iväg ett brev med vad de kan vad de vill osv. De tycker inte att man ska göra så sor grej av det eftersom det inte är ett jobb vi söker utan bara praktik. Tycker ändå inte att det skadar om det ser bra ut. Man vet aldrig var det kan leda.
Det är en väldigt spännade tid nu. Jag krångar med att fullt ut hitta min grej, men det är ganska många grejer som är min grej och då blir det svårare att välja. Jag ska ändå vara ute 3 månader och vill inte slösa tiden på något som inte ger något. Har sökt på tidning hos min kusin i Tallinn, i London hos Jon, i Sverige och USA. Än så länge mest tidningar och marknadsförings...företag. Just nu vet jag ingenting om mitt liv förutom att jag inte ska ha barn förrän jag är 30 ;) Och att jag tycker att livet är spännande och givande. Jag är i en period där jag törstar efter att lära mig nya saker och utvecklas. Utvecklingen på den fd jobbiga fronten har löst sig, men det kommer i ett annat inlägg. Var kommer jag vara om 4 månader? Ingen som vet, ingen som vet. Än. Hoppas jag snart får lite trevlig respons från ovan nämnda.
Min kreativa energi är stor och jag längtar alltid efter att skriva ner allting. Har känt hur länge som helst att jag kommer att starta eget företag när jag slutar skolan. Det är inget jag bestämt på grund av en speciell anledning, jag bara har den känslan. Blev ännu mer inspirerad till det ikväll när jag och Lover var på ett föredrag med Björn Söderberg som bara är 24 år men har redan hunnit starta upp fyra företag bla Fair Enterprise Network och Watabaran. Lover jobbade åt honom på Websearch i Nepal. Summa sumarum så menade han att människor generallt är för rädda att misslyckas för att ens våga starta eget. Man kanske drar sig för att man saknar pengar, grubblar för mycket på byråkrati, att se proffsig ut innan man ens kommit igång osv. Många av oss går och bär på en massa idéer som kanske blivit till på grund av att vi tycker att något är fel i samhället eller att vi saknar något. Men vi tycker inte att idéerna är tillräckligt bra för att göra verklighet av dem.
Björn flyttade till Nepal under gymnasietiden för att han hade tröttnat på skolan. Tröttnat på att tvingas in i en linjär mall där alla har vissa förväntningar på en. Han ville uppleva en kultur med helt andra värderingar och fick tips att besöka Nepal. När han hade bott där ett tag började han irritera sig på att jämt behöva gå omkring i gamla sopor som slängdes ut på gatan. Då fick han och några kompisar idén att börja återvinna papper och göra julkort av dem. Det är detta som är Watabaran idag. Majoriteten hos de som arbetar i hans företag är kvinnor som i Nepal bara förväntas ta hand om familj, hem och se till att mannens drömmar går i uppfyllelse. Han ger nu kvinnorna chansen att uppfylla sina drömmar eller åtminstone skaffa sig ett värdigt liv. Det är coolt och det går bra för honom.
Jag fick ett väldigt fint julkort med kuvert av honom :)
Å nej, inte på tal om jul men ändå. När jag var på Ikea för två veckor sedan hade de redan börjat sälja julsaker. Ångest!
No comments:
Post a Comment