Som att någon sniffat på smutstvätten

Gamla staden i Tallinn är så vacker och hemskt genuint medeltid och mysig så jag blir helt tårögd av stolthet. Även många av de gamla Sovjetiska delarna är så mäktiga och kusliga att jag får ståpäls. Tallinn är fantastiskt!

Igår fastnade jag med snören från mina byxor i en rulltrappan. Henrik fick en nära döden upplevelse. En Hanna-nära-döden-upplevelse.

Idag är jag rädd för mänskligheten. Den har gett mig huvudvärk. Någon eller några har brutit sig in i alla källarförråd och grävt runt bland våra saker. Även om jag inte har mycket av värde samlat i alla kartonger så känns det ändå som att skurken gjort inbrott i min lägenhet och sniffat på min smutstvätt eller rivit huvudena av alla mina änglabokmärken. Man gör bara inte sånt.
Skurken har stulit just den påsen med ett tangentbord i som jag skulle hämta idag. Vad mer som fanns däri kommer jag inte minnas förrän jag behöver resten av sakerna. Har varit och studerat brottsplatsen med hyresvärden och även polis har slentriankikat på den. De tycker att jag ska anmäla det som saknas, men jag vet ju inte vad som saknas förutom tangentbordet. Jag blev livrädd att de stulit pappas super8bandare med tillhörande duk, men dem hittade jag. Vad jag dock inte hittat men som jag ber till högre makter om ska finnas i min lägenhet är alla super8filmer. Där på finns stora delar av min barndom dokumenterad. Lilla bäbishanna.

Livet är konstigt. Livet pendlar just nu mellan ångestsymptom och en trygg famn.

2007 ska jag tydligen bli ett fantastiskt år. Det fantastiska med att hoppas på det är att oavsett vad som händer så kommer hoppet om ett fantastiskt 2007 reflektera allt "vi" gör. Inbrott, lite ångest..äh..2007 ska ju bli ett fantastiskt år. Det tror jag på så goda återstående 362 dagar på er! Mitt främsta nyårslöfte är att agera ut alla mina känslor när jag känner dem. Jag är och har varit väldigt bra på att svälja min gråt som i slutändan alltid resulterar i en stor explosion när jag minst anar det. No more. Mer prat och gråt åt folket. Detta nyårslöfte då jag insett att jag är en väldigt känslofylld och känslig person.