Ett skepp rövslickeri kommer lastat

Jag håller på och bli sinnessjuk pga mina hyresgäster. De betalar inte hyran, de går inte att nå på telefon, de ringer inte upp mig. Finns de överhuvudtaget? I flera dagar ringde jag dem förra veckan och tjatade på deras mobilsvar om obetaldhyra, men ingen respons. I lördags fick jag ett sms där tjejen skrev att pengarna var insatta och borde kommit in igår. Men. Inga pengar.

Det här är ingen kul situation att befinna sig i, speciellt eftersom jag åker till Tallinn på tisdag. Nu har de fått ett ultimatum. Betala innan torsdag, annars kick i butten ut på gatan. Jag misstänker att det blir en fet kick i butten. Kanske till och med så att jag måste våldgästa dem med hyresvärden och byta lås. Vidare måste jag hitta en ny hyresgäst och jag håller tummarna för att Linnéas kompis är intresserad. Vill inte få hjärtinfarkt innan jag fyllt 25.

Denna situation är lite ironisk på ett vis. Skrev ju för nåt inlägg sen att jag har upptäckt hos mig själv att jag har svårt att säga ifrån. Och som en blixt från klar himmel så ger mig ödet en riktigt saftig "säga ifrån"-uppgift att sätta tänderna i. Likadant var det på kårhuset häromdagen där det dök upp en konflikt för att en tjej ljög mig rakt upp i ansiktet för att framställa sig själv i bättre dager. Fy fan. Kårhuset är en jävla röra av människor som tror att de alla är gud för att de sitter i nån styrelse. Och maken till falskhet och rövslickeri i de proportionerna har jag aldrig tidgare skådat. Jag har ärligt talat inte ord för det obehag jag känner i sällskap med vissa av dem.