Horror festival in Haapsalu

Igår träffade jag Nadia för andra gången och vi åkte till Haapsalus skräckfilmfestival tillsammans. Nadia är från Verona i Italien och pluggar heltid Ryska i Tallinn. Hon har varit i Tallinn sedan augusti och längtade nu hem för att hon inte tycker om kylan och pluggar så mycket att hennes sociala liv blir lidande. Hon vet att det är självvalt, men saknar därmed en del av vistelsen som skulle kunna pigga upp henne lite. Well. Hon har ju varit här ganska länge. Jag kan förstå om hon inte anstränger sig så mycket just nu eftersom hon åker hem i juni.

Ursprungligen skulle jag, Zanna och Nadia åkt dit tillsammans, men Zanna fick för sig att åka dit superskitmegatidigt och fågelskåda med en nyupptäckt hunk som hon träffat i Lettland. Så jag och Nadia tog bussen til Haapsalu där vi mötte Pirjo som jobbade där under festivalen. Hon visade oss Kulturkeskus där filmerna skulle visas.

Första filmen var rent dålig. En sån film man inte har så mycket att tillägga mer än att lågbudget talar sitt tydliga språk. Andra filmen, Heavy Metal, ville vi inte ens se vilken var en fantasy om transfomers. Vi gjorde alldeles rätt i att inte gå dit utan köpte glass och guavadricka och gick till strandkanten och satte och för att sola i ett utsiktstorn. Det var så varmt denna dag att fötterna kokade i kängorna och bäckarna porlade när isen smalt. Havet har en förtrollande inverkan på mig. Jag liksom lamslås så lätt och tankarna försvinner som ett skott och landar på horisonten där de dansar. Jag är ju fisk. Jag kanske har en kallelse i havet ;)

Vi satt där länge och vandrade kl 19.00 tillbaka till nästa film (Last house in the woods) som var italiensk och jättevidrig. Kombinera övergrepp, vampyrbarn, knivar, pistoler, motorsågar och psychon så får du illamående. Just då undrade jag vad i helsike jag gjorde där. Jag tycker ju inte ens om skräckfilmer. Nadia lämnade plötsligt salongen. Jag började må illa och bara av en händelse tittade jag på mobilen för att se hur långt in i filmen vi kommit och för att planera en potentiell flyktväg om jag behövde spy. Då ser jag att någon ringt, men visste inte om det var Nadja för jag hade inte hennes nummer lagrad än. Så jag skickar ett meddelande för jag blir orolig om hon mår dåligt någonstans för hon dröjde fortfarande. Hon hittade bara inte tillbaka till där jag och Pirjo satt och det var därför hon ringde. Pjuh, men jag hade inte anklagat henne om hon låg och skakade av rädsla någonstans :)

Tyvärr var vi tvugna att lämna Pirjo i sticket innan filmen var slut för att hinna med sista bussen hem. Hon hade nog trott att vi skulle följa med på en drink efteråt och träffa producenten till Last house in the woods. Sorry girlfriend.