Betongortssubstitut för villatomten

Lover och jag har sannerligen en fin lägenhet. Han har aldrig känt sig så hemma i en lägenhet som denna och för mig var det kärlek vid första ögonkastet. Vissa ögonkast kan man känna i magen. Kärleken består i den vackra kakelugnen, grova parketten, de gamla sekelskiftsdörr- och fönsterlister och balkongen. Jag har alltid tyckt att balkonger är överskattade för att de känns som en bekväm ursäkt för att inte lämna lägenheten för vackrare breddgrader och bara ett betongortssubstitut för villatomten. Villatomten med sitt ofta kvadratiska och o-oändliga utseende där grannens eller förbipasserandes nyfikna ögon gör intrång in din privata sfär. Radhustomter är av den värsta sorten. Jag är alldeles för privat för att tycka att snacka med grannen över stängslet eller balkongräcket är ohämmande.

Många balkonger i innerstäder känns ofta krystade då de klämts upp på en vägg vars granne är en enkelriktad gata. Där, i avgaser och toner av lokaltrafik vill jag inte äta min frukostcroissant.

Vår balkong är belägen mot innergården och har eftermiddags/kvällssol på sommaren. Vi har en granne till höger om oss och våra balkonger skiljs av med en hög vägg. Till vänster finns bara vårt kök och därmed är det helt öppet. Eftersom vi bor högst upp har vi heller inget tak som murar in oss. Trots att vi ännu inte köpt några utemöbler invigde vi igår balkongen med hallonsorbet, päron och choklad. Idag åt vi middag i den varma solen. Den här balkongen är inte överskattad, den är uppskattad. Dock tycker jag synd om invånarna till vänster och mitt emot oss vars balkonger nästan aldrig får se solskenet. Är det meningsfullt att ha balkong som ständigt är i skugga?

När det gäller insynen i lägenheten är det stor skillnad mot Lovers lägenhet. Hans lägenhet var helt genomgående och då grannarna befann sig på nästan 20 meters avstånd på båda sidor sprang jag inte helt ogenerat runt naken utan detta i åtanke. Bara jag skulle byta byxor fick jag klämma in mig i väl valt hörn för att inte känna mig iakttagen.

Här har vi så himla många grannar på bekvämt avstånd att vår utsikt är ett dockskåpsliknande myller av balkonger och människor som går ut och in. Som sagt, många av balkongerna är i skugga och därför är det inte så mycket aktivitet förutom en enstaka biffig kille som sitter inklämd på sin öppna lägenhetsveranda på entréplan och grillar. Någon kväll ska vi bjuda in folk, sitta på balkongen och dricka drinkar och slå vad om på vilken balkong det blir aktivitet först.