Och jag som gått och gnällt över att jag varit någon jävla slags hemmafru sedan jag kom hem från Tallinn. Diskat, städat, packat upp lådor, tvättat, handlat och inrett lägenheten medan Lover jobbat dubbelt i övergångsperioden till att han nu blivit en fri man i sitt eget företag. I söndags var jag så less på hela skiten och Lover var så trött så han nästan inte orkade stå upp. Stökigt överallt, tvättid, dammiga golv. Jag ville bara inte gå upp den morgonen.
Jag åkte iväg till farmor en sväng och mad honom på mitt snällaste vis att han kanske kunde diska till jag kom hem så att jag slapp återvända till samma kaos. Han svarade att han inte visste om han skulle hinna fast jag skull vara borta några timmar för att han var tvungen att ta hand om jobb först. Igen. Den besvikna minen var inte sen att uppenbara sig och Lover höjde irriterat rösten och undrade om jag inte kunde fatta att han är trött. Moment 22.
Innan jag åker får jag en varm kram och han säger att han ska diska och resten sköter sig självt. Jag kommer hem efter ett par timmar och hallen ser annorlunda ut. Saker är flyttade, bortplockade och inte lika störande. Diskbänken är skinande ren och jag finner Lover i vardagsrummet med en oförstående, menande min.
- Å du har diskat! Men vad är det? frågar jag.
- Jag har dammsugat också. Du får det att låta som att jag aldrig hjälper till hemma.
- Jag menar inte så. Det är hela hemmafru och jobba dubbelt situationen som jag är trött på.
Att han gjort allt detta fast han var så trött gjorde mig så glad att jag blev tårögd. Underbara människa så fin han är min älskling! Jag trodde aldrig att disk och städ skulle kunna göra mig så förbannad och glad på samma gång. Det är riktigt vuxenkvinnaskrämmande. Usch.
No comments:
Post a Comment