Bonden åker till Hufvudstaden

I lördags var jag, Lover och Lina i Stockholm. Det var SIF som bjudit med sina medlemmar på Siemens till Cosmonova, lunchbuffé och välj: Grönalund eller gamla stan för den mycket symboliska summan 20 kr. Redan på busstationen kände jag hur organiserat Sverige är. Organisatörer i SIF-t-shirts, namnlistor att bocka av, platserna vi satt på var vi även tvungna att sitta på på vägen hem så att SIF-t-shirten inte skulle bli förvirrad vilket hon förmodligen redan var från födseln. Oh lordy! Trots detta organiserade sken av namnlistor och helvete fick vi aldrig någon proper information i tid så att vi visste hur dagen skulle se ut. Så att vi åtminstone vågade gå på toaletten utan att riskera att bussen lämnade oss i sticket. Nej då. Fårskocksmetoden har väl aldrig misslyckats. In i bussen, ut ur bussen, gå på toaletten, ät din lunch, snyt dig, klipp dig, skaffa dig ett jobb, glöm inte barnen på Cosmonova, bli inte för mätt, var inte en idiot. Osv. Jag fullständigt HATAR fårskocksmetoden där man blir utlämnad till en enda förvirrad person som sitter på all information. Att inte få tänka själv, att inte få vara självständig utan förväntas trivas i långa köer där någon knuffar dig i ryggen och flåsar dig i nacken och trängs lite lagom mycket. Men bara så mycket att man tar näst sista biffen i buffén.

På resor till storstaden klär människor ofta upp sig och tar på sig finskorna. Kanske för att smälta bättre in bland det imaginärt hippa stockholmarna och sekelskifteshusen. Eller kanske är det bara för att det känns lite festligt att hälsa på Konungens hemstad?
En mamma och pappa med två barn sitter bredvid varsitt barn och säkrar deras trygghet. På utflykt tar de med sig Mariekex, festis och lite lösgodis för att hålla ungarna i schakt.
En annan man har klätt sig i vit-och blårutig skjorta och ser nyklippt ut. Han ser lite barnslig ut för att frisören har rakat bort hans polisonger. Han försöker spela oberörd över att han varit singel länge, men jag kan se att han smygtittar på mamman och barnen bakom Dagens Industri varje gång de måste gå på toaletten. Han ser ut att längta. Hans övre ögonfransar är täta och jag tänker att om han någon gång får barn så kommer de att få vackra ögon.

Grönalund är kriminellt, vilket jag önskar att jag upptäckt redan när jag var barn för att skona mina föräldrar från att slänga pengar i helvetet. Det är liksom inte läge att vara cynisk när man går på nöjesfält. Bara en sån sak som att skjuta bollar i hål på en vägg fick mig att tappa humöret helt. Jag siktade och träffade ett hål och höll kvar samma position några sekunder till för att lyckas igen. Den satans apparaten är programmerad för att man ska misslyckas och skjuter andra gången med flit förbi hålet utan att jag rört mig en millimeter. Eller var det kanske väggen som flyttade på sig!!!? Att vinna pris på Grönalund är ungefär lika sannolikt som att faktiskt lyckas ta livet av sig genom att blogga. För att inte tala om maten som kostar massor jämfört med vad man faktiskt får. Lover och Lina köpte varsin pizzaslice som borde paketerats och etiketterats ”grisfoder”.

Men ANNARS var det såklart en mycket trevlig dag i Lovers och Linas sällskap ;)