Jag, en förrymd fånge

Fick en helkroppsmassage av Lover i födelsedagspresent som jag gått på idag. Det var Jenny som rekomenderat mig finnarna på Massageakadem. Minns nåt i stil med att de pucklat på henne så mycket att hon haltade hem. Kändes som ett gott betyg. Och ja, det gjorde satans ont emellanåt men mest ont gjorde det i öronen för att massören snackade så mycket hela tiden. Det är väldigt opedagogisk för de som går dit för att slappna av. Ok, lite ansträngande är det att slappna av när någon river och sliter i dina muskler, ibland så mycket att det nästan svartnar framför ögonen. Men försööka slappna gjorde jag ändå. Eller är det liksom deras taktik att prata så mycket att koncentrationen hamnar på onda öron istället för smärtan?

Det var inte så mycket ett samtal massören och mig emellan eftersom han korsförhörde mig ungefär som att jag var en förrymd fånge och jag inte kunde svara för att han tryckte ner mig i massagebänken så hårt ibland att strupen inte kunde klämma fram något svar. Dessutom känns det helt fel att någon ställer tusen frågor ståendes lutande över en när man själv ligger halvnude på en bänk med bakhuvudet fast i en väldigt oflexibel hålighet. Ja, nu börjar vi snacka tortyr ;)

Istället för att klaga kanske jag nästa gång bara ska be om en tyst timme. Om det blir en nästa gång.

Samma sak är det ju hos frisören som verkat gå en specialkurs i kallprat. Nu klipper jag mig ju hos en tjej som jag lärt känna lite mer så det är ok om hon frågar, men annars vill jag inte att min jäkla frisör ska lägga sig i mitt liv. Jag vill inte ha en relation till min frisör dit jag går för att skvallra någon gång i månaden och prata om...vädret. Jag skulle föredra att vara knäpptyst under en hel klippning istället för att tvingas svara på tråkiga frågor ungefär som om man var på en jobbintervju eller nätverkskväll i minglets tecken.