Jag ska på ett par fester i helgen. Definitionen av fest har gradvis förändrats med åren. När Lover hade sin födelsedagsfest satte vi upp en ”Ursäkta för det eventuella kaoset” lapp i trappuppgången för att det skulle komma så mycket folk. Det var precis vad det gjorde också, men trots det väldigt ordnat.
Dagen efter springer jag på ett par i tvättstugan som bor i huset. De undrar om det var jag och Lover som haft festen. Jävlar, tänker jag och förväntar mig en mindre utskällning. Mannen säger: ”Jaha, för vi hörde absolut ingenting så vi tänkte att vi skulle komma och ringa på och visa hur man festar. Haha!”. Jag svarade att de gärna fått komma förbi och just nu känns det som att jag behöver den kursen.
Fest förr mellan åren då jag var 16-23 var galet. Och all den möda man lade i att förbereda sig för festen. Planerade in ett besök på spritbolaget, kanske gick och tittade ut en ny tröja eller byxor, planerade frisyr och kunde springa mellan garderoben och badrumsspegeln i ett par timmar innan det var dags att bege sig till festen. Undertiden mascaran torkade började festpirret göra väsen i kroppen. Jag hade förväntingar på festen.
Morgonen efter vaknade jag bara lätt bakfull trots att jag druckit alltifrån cider till whisky och mindes alla galna dialoger och monologer för den delen. Korkade saker man gjorde som att insistera på att krama någon, leka i en klätterställning eller bada i en fontän på väg till krogen. Jag vaknade med ett skratt nalkandes från magen. Skrattade åt mig själv och andra.
Och så här mysigt fyllelycklig såg jag ut. På den tiden.
Dagen efter springer jag på ett par i tvättstugan som bor i huset. De undrar om det var jag och Lover som haft festen. Jävlar, tänker jag och förväntar mig en mindre utskällning. Mannen säger: ”Jaha, för vi hörde absolut ingenting så vi tänkte att vi skulle komma och ringa på och visa hur man festar. Haha!”. Jag svarade att de gärna fått komma förbi och just nu känns det som att jag behöver den kursen.
Fest förr mellan åren då jag var 16-23 var galet. Och all den möda man lade i att förbereda sig för festen. Planerade in ett besök på spritbolaget, kanske gick och tittade ut en ny tröja eller byxor, planerade frisyr och kunde springa mellan garderoben och badrumsspegeln i ett par timmar innan det var dags att bege sig till festen. Undertiden mascaran torkade började festpirret göra väsen i kroppen. Jag hade förväntingar på festen.
Morgonen efter vaknade jag bara lätt bakfull trots att jag druckit alltifrån cider till whisky och mindes alla galna dialoger och monologer för den delen. Korkade saker man gjorde som att insistera på att krama någon, leka i en klätterställning eller bada i en fontän på väg till krogen. Jag vaknade med ett skratt nalkandes från magen. Skrattade åt mig själv och andra.
Och så här mysigt fyllelycklig såg jag ut. På den tiden.
Idag festar större delen av min umgängeskrets väldigt spontant. Det är näst intill att man går ner i mysbrallorna till närmst hak. Det är iaf så det känns. Inget galet, inget galej. Knappt ingen klär upp sig. Allt för mycket stillasittande och formgjutna dialoger. Inga förväntningar. Dessutom smakar alkohol pest, sliskigt, för starkt och jag duckar för alkoholen för att jag blir brutalt bakfull. Jag känner inte att jag har råd att låta hela dagar slösas bort på bakfullhet.
Galenskap, var är du?
Galenskap, var är du?
2 comments:
är det bara inte så att man som vuxen inser att "galenskap" eg inte är så kul som man en gång trodde? ;)
you can call me mr glädjedödare
Galenskap är roligt och det har jag alltid tyckt även om jag på senare tid inte lyckats så bra att framkalla den.
En av festerna jag var på i helgen blev sådär halvgalen, snudd på nostalgisk och det kändes jävligt bra. Livet kändes snäppet mer...närvarande :)
Post a Comment