Inser att det är jävligt dags att ta tag i knäfrågan igen. Mitt högerknä och bubblaren vänsterknä är inte nöjda med hur jag lever mitt aktiva liv. På gymnasiet började träningen slita på knäna trots att jag alltid haft bra skor och valt mina övningar. Eller kanske inte. Då tränade jag ganska hysteriskt, men blånekade mina knän de vård de då behövde. Sen dess eller nu för många år sedan var jag på tre läkarbesök och fick i rond ett inflammationshämmande salva, rond två inflammationshämmande tabletter, rond tre sjukgymnastik. Salvan var så kladdig att jag knappt kunde dra på mig ett par jeans. Tabletterna gjorde ingen skillnad, men sjukgymnasten lyssnade jag faktiskt på. Slutade hoppa runt och köpte gymkort. Hur länge var det roligt? Fick istället en annan besatthet att jag skulle bli muskulös och tyckte samtidigt att jag inte hade kropp för klänning. Vridet.
Någonstans hörde jag en läkare säga ordet kroniskt och då la jag knäna på hyllan. Man vet ju vad kroniskt betyder. Alltid, forever, until you die. Jaja, det var inte så svårt att acceptera. Att vara kroniskt någonting är ju i sig en ursäkt att hålla på som jag alltid gjort. Slita vidare. Tragiskt nog har jag inte fattat förrän vi bokade skidresan att jag borde få mig fixad. Hur ska jag kunna åka skidor om jag har ansträngda knän? Åka pulka från 2000 meter? Någonting säger mig att det kan sluta dåligt. Ok, så skidresan är anledningen till att jag vill ha ett nytt utlåtande, men även blängande ögon från en viss mor. Vill jag inte mitt eget bästa då rå? Jo, det vill jag. Nu. Kan nu för tiden även få en lustig känsla i knäna även om jag inte tränar. De ena låser sig, känns stumt och känns liksom lite löst. Jag misstänker att det kanske inte är så mycket kronisk inflammation som uttöjt korsband.
"Vid sträckning av det främre korsbandet blir knät instabilt, så att skenbenet kan glida framåt i förhållande till lårbenet. Detta sker oftast vid vridningsrörelser i idrott, men det kan även hända vid vardagliga aktiviteter. Skada på det främre korsbandet uppstår oftast i idrottssammanhang , i en situation där underbenet "står fast" i förhållande till lårbenet. Till exempel kan skadan uppstå i handboll om en spelare i hög fart landar på benet och samtidigt får en knuff. Överkroppen fortsätter då framåt, medan underbenet står fast på golvet."
Låter som en del av sanningen för jag har spelat handboll i tre år, men länge sen nu. Men vad hände sen? Biverkningar av handbollen? Eller bara bullshit och ignorans?
No comments:
Post a Comment