Ofrivilligt är jag hemma en fredagkväll pga bacillerna. Uppskattade som yngre fredagsprogrammen på tv för att de var så trivsamt glada, familjevänliga, musikaliska, roliga och ibland spännande. Tänk bara på Fångarna on the fort. Alla barnen åt godis, chips och drack läsk som bulimiker och somnade gott och väl till Våra värsta år. Eller jag vaknade snarare då för Våra värsta år var det bästa jag visste förutom Pang i bygget.
Ikväll försöker jag titta på tv i brist på fantasi och ork. Det är krävande nog att svälja kvällsmaten som det är. Knivarna i halsen tvingar fram tårar och jag måste gråta lite mellan varven för att lugna den svullna stackaren. Jag måste medge att jag tycker synd om mig själv som kvider som ett barn som ätit fimpar från gatan och blivit hård i magen.
Men jag blir rakt upp och ner ett morrande odjur när jag zappar mellan kanalerna. På alla kanaler är det cirkus. Alla dessa JÄVLA lek- och spelprogram gör mig illamående och illa till mods. Jag blir rakt upp och ned förbannad.Vad är det för fel på Sverige?! Förmodligen inget och det är därför vi producerar och visar sånt här jävla trams! Det är en pinsam cirkus utan dess like. Vem fan vill se alla dessa fåniga och avdankade gamla skådisar, "tv-personligheter" och programledare fjanta runt och sjunga 80-talsballader. Och så slänger vi in en komiker som inte alls kan sjunga men som höjer skratten med några skämt á la "Har du hört den förut"? Ja, jävligt många gånger faktiskt.
Jag tänker på barnen i afrika, politiska fångar, bortrövade, mördade, katastrofdrabbade och handikappade och undrar om inte alla dessa är anledning nog att sysselsätta sig med värdigare saker är cirkus-tv. Jag tänker också att jag är ett bortskämt barn som inte kan njuta av svenskarnas problemfria liv, kultur, trygghet. Svenskarnas kulturliv på fredagarna är glättigt, som en billig porrfilm som säljer enbart i egenskap av att vara billig. Billigt, billigt, gratis är gott. Usch, vad äckligt.
Nä, jag står faktiskt inte ut. Det är så jag vill be er alla att skämmas och visa nån jävla hänsyn.
4 comments:
Jag skäms. Mamma och jag slängde nämligen ett öga på Talang 2008...
Men är du förvånad, innerst inne?
Alla vill bli "kändisar", och enda sättet i dagens samhälle att ENKELT bli kändis är att vara med i reality-tv-program, av något slag. Talang, Let's dance, Big Brother. Det är en enda stor orgie av horeri.
Men det är det folk vill, bli kända. Och de som inte vågar eller orkar försöka, de vill se andra människor misslyckas. Jantelagen.
"Ha! Där fick han, han som trodde han var nåt" tänker Gösta Svensson och innerst inne snurrar meningen "Du är inte bättre än någon". Gösta har lärt sig, han kan.
Låt oss spy tillsammans.
Ja, Lina det får ni faktiskt göra :) Men det är också jobbigt att ständigt behöva gå omkring och skämmas eftersom alternativen till cirkusen ibland är lika med zero. Vad jag vet så har Sverige inte haft en demokratisk röstning om vilken slags genre-tv vi ska ha så producenterna gör det fulaste jobbet.
"Förvånad" är inte rätt ord. Det är inte syftet som förbryllar mig. Frågan är varför tv-producenterna vill skapa en massa meningslösa kändisar? Sen finns det ju minst lika många talangprogram som lekshower där föredettingar av någon outgrundlig anledning uppstår utan at komma med något nytt. Det blir bara som att spela upp en smygfilmad kändisfirmafest av intern beundran. Det märks att Sverige är ett litet land efterom vi är så bra på återvinning.
Post a Comment