Varför det är så krävande att vara kvinna (ibland).

Utseendemässigt är det så jävla krävande att vara kvinna att jag snart strejkar. Jag har förmodligen min självkänsla att att tacka att jag inte för länge sen börjat banta och tagit telefonlån för att orka vara hipp, orka vara kvinna. Jag tänker inte på något sätt försöka snacka bort att jag alltid har ett val. Jag vet att jag väljer vem jag vill vara, hur jag ska se ut, hur många timmar varje dag jag spenderar varje dag framför spegeln osv. Vad jag istället vill ha sagt är att shopping för kvinnor är en jävla djungel utan karta och kompass. Somliga skulle kanske kalla det utbud, jag kallar det labyrint.

Jag går ut på stan, men får ingenting gjort. Jag går dit som ett frågetecken, jag går hem som ett större frågetecken. Alla varianter av saker och kläder gör att allt för många val måste jämföras pris, kvalitet, storlek, modell och färg. Linne med smala band, tjocka band, halterneck, v-ringad, u-ringad, med volang, utan volang, stora knappar, små knappar, hög skärning, låg skärning, med brottarrygg, utan brottarrygg, bomull, stickat, siden, sammet, linne, stretch, gravidmodell, slimmad, loose fit....! Ta bara mascarorna som förutom brunt och svart och blått även finns i guld och silver. Om man ens kommer så långt att man valt färg måste man även ta ställning till borstens funktion. Får jag volym, längd, separerade eller jämna fransar? På MUS (Make up store) menar expediten att innan man ger sig in i vetenskapen om rougeborsten, bör man vara förberedd. Hon menar att jag kanske tycker att rougeborstarna är lite dyra, men då ska jag komma ihåg att jag lätt har den i tio år. Hon berättar även att borsten ju är gjord av riktigt hår och måste schamponeras en gång i veckan precis som mitt eget hår för att hålla bakterierna borta. Mitt nya husdjur?

Jag kan inte ens bestämma mig för en kajalpenna medan Lover på 45 minuter köper två skjortor, ett par shorts och ett par skor. Jag har letat skor till och från i fem dagar och fortfarande har det inte resulterat i nåt konstruktivt. Kanske har det även att göra med min personlighet, att jag bestämt ska leta reda på det bästa innan jag slår till.

Jag känner även att det finns en orättvisa mellan tjejer och killar. Tjejer har SÅ många fler varianter per plagg och sammanlagt många fler slags plagg att välja mellan än hur killar har det. Jag har hur många exempel som helst förutom ovan. Trosor: Tanga, regular, boxer, string och addera lite färg, material och krussiduller på det. För att inte ta bh:ar. Väskor: Skinn, plast, tyg, pärlor, spännen, remmar, axelväska, handväska, kuvertväska, megastor, medel, mindre, mini. Smycken! Skor: Sulan, klacken (bred, låg, hög, smal), modellen, materialet....

Dessa är ställningstaganden som killar aldrig behöver göra eftersom samma utbud inte finns för dom. Utbud borde vara något positivt och demokratiskt, men gör bara att jag blir utmattad och känner att det jag köper alltid är näst bäst eftersom det finns andra saker jag missat att jämföra med. Och jag hinner bli så trött på jämförandet och tänkandet att jag måste hem och sova på saken innan jag kan ta ett beslut.

Min nya strategi är att endast shoppa när jag har ett mål. Typ: Idag ska jag köpa en t-shirt och jag tittar inte på någonting annat än just t-shirtar. Det gör iaf att slipper distraheras av allt annat krims krams som lovar långa ögonfransar och smidiga midjor.

Mina tankar kan lite mer sofistikerat sammanfattas med en beskrivande text av Naomi Wolfs Skönhetsmyten som jag en gång i tiden läst:

"Denna viktiga debattbok har jämförts med Friedans The feminine Mystique och Geers Den kvinnliga eunucken. Naomi Wolf menar att dagens västerländska kvinna, som efter en hård kamp lyckats kämpa sig till ett ansenligt mått av social och politisk frihet, ändå är långt ifrån fri. Hon är fortfarande fånge i myten om den kvinnliga skönheten, som undergräver den säkerhet, självständighet och styrka som hon uppnått under det senaste århundradet.Med en hel arsenal av chockerande exempel attackerar Wolf denna myt. Hon angriper populärkulturens och reklamens makt över kvinnors ansikten, kroppar och sexuella självbild, skönhetsindustrins våldsamma expansion och den bantningshysteri som alltför ofta urartar i anorexia och farlig och plågsam kosmetisk kirurgi."