Detta är ingen dröm.
Jag promenerar längst med strömmen, på väg till tåget. Vid brofästet klipper en lokalvårdare ogräset som trängt fram mellan kullerstenarna med en väsande grästrimmer. Hjärnan fungerar logiskt som vanligt, skrynklar ihop sig och tänker att han kommer att vända sig mot mig precis när jag passerar honom och såga av mig högerbenet vid knät. Någonstans tycks hjärnan bearbeta det blodiga scenariot och jag hör mig själv säga ”Shit!”. Ungefär som att det är på riktigt.
Morgonmardrömmen blir nästan sann för då jag passerar honom vänder han sig om och blottar sitt solglasögonklädda ansikte (det är inte ens soligt ute så självklart måste solglasögonen vara en förklädnad för benmördaren), låter trimmern vila och tar ett steg mot mig. Han fortsätter i lugnt och ro att putsa på de tunna stråna.
2 comments:
Haha! Skönt att det bara var fantasi och att den fridfulle gatuputsaren inte förvandlades till en vanvetting och gick loss på dina ben med sin maskin.
Det är så knäppt att man vet att man är paranoid och tänker ologiskt, men ändå rycks med i sin inbillade fasa.
Och det läskiga är att jag inte ens är paranoid på riktigt. Scenariot liksom utspelade sig i min hjärna utan att jag kunde hindra det. Det var som att jag lyssnade till en scen ur en skräckfilm.
Post a Comment