Friday, November 14, 2008

Vill inte vara en frukt

Lyssar på P3 och Fredagsflörten. Huvudpersonen singeltjejen menar att hon vill fråga singelkillen, som ringt in till programmet, en intern fråga som är speciell för henne får jag förmoda. Fan, det här kan bli intressant tänker jag.
"Vilken frukt skulle du vilja vara?".

Ehm. Varför skulle man öht vilja vara en frukt!? Hur många brukar gå omkring och fundera på vilken frukt man vill vara. Jag är nöjd som människa. Oavsett vilken frukt jag väljer, hur ska jag motivera valet? Sur och mjuk, söt och luden, syrlig och hård. Hmm. Och vad spelar det för jävla roll?

Idag får inte ens den oskyldiga frukten vara ifred från mitt humör. Jag har haft demoner i kroppen hela dagen. Har knappt kunnat jobba. Rastlösheten har krypit runt i kroppen och dödat min energi. För att bryta trenden gick jag och tränade. Smart att välja ett pass i kategorin aerobics 2 som redan pågått hur många månader som helst. Det var helt enkelt ett koordinerat danspass á la funk och jag hängde inte med. Alls. Det var visst inte meningen att ge nybörjare en chans. Såg min spegelbild ledlöst fladdra omkring medan alla andra skuttade runt som antiloper. När jag vill, men inte kan och det osar orättvisa blir jag gråtfärdig. Inte så ofta, men just en sån här dag passade det bra. Den förbannade klumpen i halsen växte, tinningarna bultade och ögonen vattnades. Jag ville slå knock out på varenda antilop i salen. Ser ni inte att jag inte hänger med!? Tillslut gav jag pladask upp och insåg mitt misslyckande. Jag la mig på golvet och fortsatte istället med armhävningar, situps och stjärtknip för att inte se lika misslyckad ut som jag kände mig. Vägrade möte instruktörens blick vid stretchen.

Efter träningen kände jag mig så konstig att jag var övertygad att jag antingen skulle få en hjärtattack, svimma, kräkas, kollapsa eller få ett raseriutbrott på Konsum. Inget av följande hände. Köpte choklad, rostade mandlar och bakar nu grissini. Mår rätt så bra nu, men misstänker för mycket peppar i mandlarna. Damn. Så kan det vara.

No comments: