Saturday, December 6, 2008

Symfoniorkestern som en orgasm i tvångströja

HEJ!

För övrigt. Jobbet går väldigt bra. Min arbetslöshet blev inte längre än knappt fyra veckor innan den bästa Albert erbjöd mig jobbet som copywriter/marknadsass. på I. Det innebär att jag ansvarar för och skriver majoriteten texter till deras nya hemsidor. Alltifrån ordlistor om webben och kunskapsartiklar. Och OM jag lär mig en jävla massa nya saker. Albert är modig som väljer en begränsat insatt person för jobbet. Jag vet att han ville ha nya fräscha ögon, men jag var ju verkligen helt grön om inte aquablå från början. Well. Nu är jag snart proffs och kan sälja stretagier för hur du ska bli framgångsrik på webben. Och alla nya kunskaper har fått mig att fundera på att själv starta eget på webben. Ska bara komma på världens bästa idé först *flin*.

Vi har skrivit kontakt till slutet av december, men fick en välkomnande hint om att jag kan få fortsätta efter jul. YES! Mycket intressant och dessutom slipper jag oroa mig för pengarna. För det är så otroligt frustrerande att bara få lön varannan månad som det hållt på sedan i somras. Eftersom lönen betalas ut i slutet på varje månad blir man ju utan lön i två månader innan nästa check kommer. Lättad är lite av ordet just nu och jag hoppas att vi kan hitta en lösning som innebär att jag även kan jobba från Barcelona med detta.

För övrigt. Jag jobbar någon dag i veckan från Örebro där jag träffar Albert och vi pratar upplägg, inlägg, pålägg med mera. Förra veckan var jag där två dagar och sov över på hotell. Jag hade en så himla trevlig och rolig kväll med Albert och Martin över en middag. Martin är helt klart speciell och rolig på ett sätt som jag inte tror att han själv förstår. Han är säljare i själ och hjärta och kan få vem som helst att känna att han är deras vän. Han funderar på att utnyttja Lover mot att vi får åka skidor på väl vald ort. Det är aldrig dåligt med sådana kontakter :)

Det är skönt att åka dit emellanåt för även om jag har disciplin att jobba 8-17 hemifrån så är det inte alltid så roligt. Jag behöver det sociala utbytet av arbetskamrater lite mer. För när jag slutar jobba framåt kvällen måste jag ut och träffa folk. Jag klarar inte en sekund tillinomhus, framför datorn. Det bryter ner mig.

Den här veckan började väääldigt segt på den sociala fronten. Kändes omöjligt och jag blev på dåligt humör och uppgiven. Var är alla människor när jag behöver er?

En kväll tog jag en runda på Konsum och på beställning ropar plötsligt en liten utländsk kvinna på mig. Hon vet att jag inte jobbar på Konsum, men hon behöver min hjälp att välja tandkräm. Hon pekar på ett antal tuber och frågar vad de är bra för. Jag tycker att det är tydligt av texten på tuberna att döma, men hon är förvirrad över tandläkarens rekommendationer och reklamens budskap. Min slutsats är att reklam är bullshit i vilket fall och säger att hon kan ta vilken som helst om hon inte upplever att hon har några särskilda problem. Mitt i diskussionen uppmärksammar hon min mössa, klappar mig på huvudet och berömmer mössan. Hon tar tillslut beslutet att ta en tandkräm som gör tänderna vitare, och tackar så väldigt för hjälpen. Jag vet knappt hur jag hjälpt till, men är glad att hon ropade på mig. När jag står i kassan har hon redan betalat och jag ler mot henne. Innan hon lämnar butiken ropar hon "Tack so micket gomman. Ha det so bra!". Du också. Verkligen. Ett möte precis i min smak :)

I onsdags hälsade jag och Lover på en uppkäftig lillebror som beordrade mig att köpa vissa julklappar till honom. När han uppträder så blir jag obstinat och tycker fan att han får spara sina egna pengar och köpa själv. Inte så realistiskt med tanke på att han är fem år. Men ändå, han får visa lite respekt.
Sen hälsade vi på Molly lite halvspontant och drack te och pratade. En kort träff, men alltid trevligt.

I torsdags överraskade mums och Österrikaren med en upplevelsekväll. Vi hade ingen aning om var vi skulle gå eller vad vi skulle göra förrän vi var utanför Louise DeGeer och skulle gå på Tavlor på en uställning av den ryska tonsättaren Modest Musorgskij. Klassisk musik är komplicerat, passionerat, krävande och fantastiskt. Jag lyssnade med slutna ögonlock. Symfoniorkestern som en orgasm i tvångströja.
Tack för kvällen fina ni!

Gårdagen bjöd på ledighet, massage, sushi och storhandling.

Idag och imorgon har vi Lovers päron på besök. Vi har julhoppat, hunnit med lunch på karismatiska Gubbens, middag på Manesa och italiensk glass på Pappa Grappa. Imorgon ska vi på Löfstad slotts julmarknad.

Det blev en jättefin vecka trots dålig start. Precis i min smak.

3 comments:

Anonymous said...

Är inte säker på att jag förstår men jag gillar formuleringen! Jag kanske till och med använder den en dag när jag känner mig fräck ;) /MollyPolly

Handy Pandy said...

Jag är jäkligt nöjd med den formuleringen faktiskt ;) Eftersom jag tänker försöka förklara hur jag kände låter det så här: I grund och botten baseras kommunikationen mellan dirigenten och orkestern via teckenspråk. Och det är så coolt hur den här stumma kommunikationen kan ge upphov till så fantastiskt ljud. Man kan höra dirigenten kippa efter luft, violonisterna skakar rytmiskt på sina kroppar i takt med musiken och grimaserar förberedande inför nästa stycke. Eftersom inget tal, skrik och eller utrop existerar känner jag att orkestern på ett mäktigt och vulkaniskt sätt kan bygga upp musiken till ett fyrverkeri (orgasm om man så vill). Men någonstans saknar jag det primala och förlösande ljudet som bara kan komma från en människas röst eller kropp. Avsaknades av det djuriska och finala ropet = tvångströjan. Make sense?

Anonymous said...

Det låter sensuellt.. På något sätt tror jag att orkestern ha glädje (och inspiration) från den här förklaringen. Jag måste nästan använda den ju!! MoPo