7 månader , 53 sökta jobb och 0 kronor senare

Tidigare. Flyttade från Mallorca för att satsa på min karriär. Karriären tog semester och åkte till Mallorca. Ok, tänkte jag. Då ska jag väl i alla fall kunna få lite hederlig a-kassa. Grundbeloppet, snälla då? Jaså, inte det. Ett beslut är ett beslut? Leva på mina sparade pengar? Jaså, det var det här jag sparat mina pengar till. Glappet mellan a-kassa och socialbidrag. 7 månader utan inkomst. Bara några tusenlappar på tjänster och kompisjobb. 7 månader där varenda krona har hur många sidor som helst. Konstigt nog är plånboken fortfarande halvfull, humöret gott och hoppet lever än. Jag har delat min hyra och min mat med Lover, men tänka alla sjuka, utförsäkrade och ensamstående utan skyddsnät. Vad ska de ta sig till? Detta är Sverige 2011. Det är omöjligt att leva på 0 kronor varje månad.

Var kanske naiv. Trodde jobbet skulle komma snabbare. Det visade sig snart att jag knappt är en mellanstor fisk i havet. Trång och vasst i guldfiskskålen. Först hände inget. Sen inget. Sen kom en telefonintervju eller två. Har man tur får man komma på intervju och rekryteringsföretaget. Har man tur får man gå vidare och träffa kund. Har man tur får man komma på intervju 2 som egentligen är intervju fyra i ledet och träffa högsta hönset. Har man tur får man jobbet. Varför inte bara skjuta mig i foten på en gång?

Började samtidigt att leta ny lägenhet. Svara på annonser. Sätta in annonser i DN och online. Inget svar. Garderob hyres. 10 000 för 23 kvm på söder. Vad gör man inte för att bo centralt och trängas bland alla mediahorors med mediaglasögon i SoFo (South of Folkungagatan. Stockholmare har ingen självdistans). ”Du som hyr betalar hela hyresperioden på en gång kontant, plus deposition på tre månadshyror. Bifoga även CV, utdrag ur polisregistret, anställningsbevis + lönespecifikation, blodprov och din mormor. Glöm inte att sälja din själ när du ändå håller på. Hoppas att vi hörs snart!”. Josåatte. Och hur trivs ni i Stockholm? Har ni hittat någon lägenhet än? Josåatte.

Riktade mitt hårfäste, blick och tanke mot skyarna och förklarade. Du däruppe. Jag har fattat nu. På riktigt alltså. Jag tror att allt händer för en orsak så om du undrar om du made yourself clear så är jag den första som intygar. Du anar inte hur mycket jag kommer att uppskatta att ha ett jobb och få en lägenhet. Skänk från himlen. Lägenheten kunde inte komma lägligare. Måste nypa mig i armen.

Inget händer tills något händer. Börjar jobba på event för att dryga ut kassan och träffa folk. Känna att marken fortfarande finns där under fötterna. Event för Intel och Nintendo. Träffade världens skönaste tjejer och skrattar oavbrutet tills njurarna värker. Något händer. Fick komma på en, två, tre, fyra, fem intervjuer. Överkvalificerad. Dålig tajming. Vara stolt för att jag var 1 av 3 av 65 sökande som fick komma på intervju? Well. Njä. Inga andraplaceringar tack. Ska det vara så ska det vara.

Så plötsligt. Igår blev jag erbjuden två jobb på en dag. Har tackat ja och inte till vilket jobb som helst. Utan en tjänst och typ av företag som jag haft som målbild, föreställning och dröm sedan jag började söka jobb. Projektledare på

där jag även ska få använda mina kunskaper som skribent och copy. Det känns fantastiskt bra! Och overkligt. Efter 7 månaders pendlande mellan hopp och tvivel har jag inte riktigt förstått, men tänker att NU kan livet börja! Och bara en sådan sak som att tjäna pengar på riktigt och med regelbundenhet för första gången i mitt liv. Jag har inte ens börjat jobba än men känner mig redan fri i den aspekten. Vad fint att kunna unna mig själv och andra livets goda.

Du däruppe. Tack för att du lyssnar.