Jävla snorunge

Med bestämda kliv stegade jag in över Make up stores fejkparkett, greppade en trefärgsconcealer och vände mig mot kassan. Fyra expediter stod och bakom disken och ouppmärksammade mig demonstrativt. Inte ens den mörka expedit som skulle betjäna mig brydde sig om att se mig i ögonen. Jävla snorungar hinner jag tänka ungefär 25 000 gånger och hur många jävla expediter behövs på en gång i den här lilla butiken? Ni jobbar inte på ICA Maxi.

- 238 kr tack. Har du pensel eller svampar till den där?

- Nej, jag brukar ta med fingrarna. Jag vill ha det så enkelt som möjligt.

- Jaha, säger hon och fnyser som att jag inte fattar ett skit av den nya vetenskap som kallas smink.

- Nej, det är verkligen inte att rekomendera, fortsätter hon. Det bildas så mycket bakterier. Vi har svampar i åtta delar som du kan klippa sönder i ännu mindre bitar om du behöver. Kostar bara 38 kr.

- Ehm. Jag tycker att svamparna blir alldeles för stora eftersom jag bara ska använda concealern under ögonen och på röda prickar, svarar jag.

- Tycker du!!? Hennes igenspacklade porer stirrar på mig som att jag vetenskapligt bevisat är från en annan planet. Jag känner för att högtrycksspola hennes ansikte och jag undrar var hennes igenspacklade porer lärt sig att fulförklara folk så snabbt. Allt är ju samhällets fel och det är synd om ungdomen idag så det är väl samhällets fel då.

- Mm. Nej, det blir bra med bara concealern.

- Jaha.

Jag betalar medan mitt inre Tourettes syndrom skriker att Du ska inte säga åt mig vad som är rätt och fel! Du ska inte säga åt mig hur jag ska göra! Jag gör som jag vill. Fattar du!!! Jävla snorunge.

Amen.