Ouf, vilken galen dag det har varit! Gick upp halv sex i morse för att hjälpa Sandra med crew att promota nya Wasa Sandwich. Detta gjorde vi mellan sju och tio vid Söderull då alla sömniga och buttra människor gick till jobbet. Jag tror att det var flera år sedan jag gick upp så tidigt. Borde jag inte vara döende så här dags?
Vi stod helt enkelt i Wasahoods och delade ut sandwich:ar till förbipasserande med mitt nya mantra "Vill du prova ny Wasa Sandwich?". Det var mycket roligare än jag hade kunnat föreställa mig. Jag var på skitbra humör och hojtade åt folk att ta dem. Så där tidigt på morgonen trodde visst många att det var aktiva handgranater vi delade ut och nekade skeptiskt i förbifarten. Men bara jag klev ut en smula i gatan och sträckte fram sandwichen i god tid framför dem så hann de fatta vad det var frågan om och ett litet tacksamt leende spred sig i mångas ansikten. Jag sprang på två bussar och kastade knäckebröd på folk där inne också. Störtkul!
Men mindre roliga var det när jag skulle gå hem och upptäckte att jag tappat mina nycklar. Som tur var var syrran hemma så jag kunde få en av mina reservnycklar annars hade jag fått panik. Jag har varit hos polisen och letat i deras nyckelskåp, men ingen som lämnat in dem än. Jag håller stenhårda tummar för imorgon. Det är inte så mycket nycklarna jag är nojjig över utan min gurka och snobben som sitter i knippan. I love those!
Sofia och jag har fram tills nu letat teori till vår uppsats, men inte hittat någon vettig. Jag tror att jag snart läst fyra böcker för gäves. Eller läsning är aldrig i onödan men i det här fallet har det inneburit att vi inte kan komma igång med analysen och det är vääääääldigt frustrerande eftersom det bara är några få veckor kvar till deadline. Men nu har vi hittat en som vi tror ska funka. Det är verkligen andra bullar att skriva B-uppsats. Ingenting faller på plats på samma sätt som förut.
Ramsten skulle hjälpa oss att kopiera boken så att vi kunde dela upp läsningen, men det skulle dröja till eftermiddagen. Så jag åkte hem några timmar för att skriva ännu en krönika. Denna gång är det till Nöje igen och jag får väl se till att dra ner på groteskheterna så att den blir godkänd ;)
Jag är helt slut i huvudet av allt formulerande och smartskrivande. I måndags gjorde jag en intervju med en fotograf på Moore Magazine. Jag hade haft ångest över den i flera veckor eftersom ingen fotograf ville prata med mig. Sen fick jag en snilleblixt och kom på att Daniel berättat att han hade en kompis som jobbar på Moore. Snart därefter satt jag i intervju med denne kompis som jag också firat nyår med i Tallinn. Snacka om lättnad att ha den ur världen och det blev en bra intervju också. Så den har jag snickrat på och sen ville red. att jag skulle reflektera över hans svar i krönikan som egentligen redan var skriven så den fick jag komplettera/skriva om. Pjuh! Roligt men krävande när man har skolan som maler i bakhuvudet. Jag säger ju att jag vill börja jobba! Skriva på heltid. Jag har inte tid att gå i skolan :)
Vid fyra skulle jag vara tillbaka i skolan igen för att hämta kopiorna. Jag, Sofia och Ramsten slog oss ner i lärarnas konferensgrupp oh pratade om this and that. Ramsten är ju så rolig. Han berättade om när han skulle köpa en cykelbarnstol, men den han ville ha var slut i butiken så han köpte en han egentligen inte ville ha och fick ångest. Vi pratade även lite om inkompetenta försäljare som bara pratar snömodd...eller hur var det nu? :) Det var ett väldigt roligt samtal iaf.
Min älsklingsLover har kommit hem nu och ikväll bjuder han på mat. Fantastiskt!
No comments:
Post a Comment