Cyniskt utbrott

En liten bild på nya kläder som jag köpte i en liten butik som ägs av konststudenter.

Idag är det tisdag och jag har nu varit i Tallinn i exakt två veckor. Under dessa omständigheter är det svårt att greppa tid. Å ena sidan känns det som jag varit här en månad och å andra sidan så känns det som tiden gått så fort att det bara passerat några dagar. Tid är inte min starka sida för när jag saknar Lover och ibland andra saker hemma blir jag så fixerad vid tid att en minut blir timmar, medan en väldigt aktiv dag kan låta tre dagar passera förbi i en fingerknäppning.

Jag glömde berätta att jag träffade Steve i fredags. Han är uppvuxen i San Francisco och har bott i Ryssland och i Asien innan han kom till Estland. Han är chefred. på Baltic Times och har bott här så länge att han har väldigt bra koll på vad som försiggår i detta land eller kanske närmare bestämt Tallinn. Jag ville träffa honom för att få lite feedback på idéer som jag har att skriva om. Vi gick till ett ställe som heter Hokkah House (inte att förväxla med horhus) och drack te respektive öl. Det var ett mysigt och dunkelt belyst ställe där många ungdomar satt och rökte på stora vattenpipor. Röken från vattenpipor brukar oftast lukta lite behagligare än vanliga cigaretter, men det var svårt att känna eftersom typ alla röker något av ett eller annat slag här. Det är en av de negativa sakerna med att till exempel bara gå ut på lunch att man kan kallt räkna med att stinka apa när man kommer hem eftersom man ju får röka överallt här.

Det var ett givande samtal med Steve, men jag hade sån mensverk och var så disträ att jag slutade lyssna på honom i varannan mening, vilket jag även sa till honom men han var ok med det. Tankarna började vandra iväg och en viss apati började tränga sig på. Såna där stunder där man gör bäst i att stanna hemma och bara stirra rakt in i en vägg tills känslan försvinner. Dessutom hade min hjärna dumpat engelskaarkivet någonstans på vägen dit och jag kunde inte för något i världen uttrycka en normal fråga. Vi satt där tre timmar och berättade allmänt om våra liv och ju mer vi pratade desto bättre mådde jag och engelskan flöt på igen. Även om klockan bara var åtta efter vår träff så kände jag att det var dags att gå hem och tycka lite synd om mig själv. Jag bäddade ner mig i soffan och Daniel och jag tittade på ytterligare avsnitt av serien " Arrested development" som är en ny favoritserie. Den handlar om den, utifrån sett, rika familjen Bluth som inom familjen har så sjuka förhållanden. De utöver någon slags hatkärlek till varandra och den ena karaktären är konstigare än den andra. Dessutom tvingas de flesta av dem bo tillsammans eftersom familjeföretagets chef och tillika familjens överhuvud åkt i fängelse och företaget ekonomi är sådär. Det är bara en i familjen som har högt moral och vill allas bästa som gör allt för att hålla ihop familjen och försörja dem. Men resten vill helst bara leva lyxliv. Bra serie!

Lördag då? Jag var inte ledsen, men väldigt trött och grät en hel del krokodiltårar dagen till ära. Det är skönt att gråta för det släpper på trycket. Pratade med en mycket klok mamma som fick dagen att se lite ljusare ut och sen är ju inte Daniel den som surar så det var inte svårt att bli på bättre humör från tid till tid. Men gråtigheten låg kvar och tryckte hela dagen. Ringde mormor som kom och hämtade mig för hon ville inte att jag skulle åka själv till henne. Tanken var mer eller mindre att hon pedagogiskt ville visa mig var jag skulle gå på och av trådbussen för att komma hem till henne så att jag vet till nästa gång. Skulle kännas ganska retarded att hämtas av mormor varje gång jag ska åka hem till henne :)
Jag tog med mig lite mat som vi lagade hos henne och tittade på firandet av den årliga ceremonin av Estland självständighetsdag på tv. Alla riksdags och regerings medlemmar med fruar satt i publiken på teatern i Tallinn och min kompis Mr. President höll ett lååååångt tal, 30 minuter. Sedan skulle alla politiker med fruar hälsa på Mr. President och presidentfrun. Alla gick i parad fram ett par i taget och sa förmodligen några välmenande ord till dem och på vägen ut kunde man njuta av fruarnas för det mesta väldigt vackra klänningar. Gjorde en liten fotoskärmdump när moster och man spatserade fram :)

Tiden hos mormor gick väldigt fort. Klockan åtta skulle jag vara hemma igen för att hinna göra mig i ordning för lite partaj. Zanna skulle komma förbi klockan nio och vi skulle gå till Michaels lägenhet tillsammans. Ingen av oss var egentligen sugna på att gå på fest eftersom jag hade haft en mindre bra dag och hon kom precis från två timmars salsaträning. Men vi tänkte att lite folk och stök kunde muntra upp oss ändå så vi gick och köpte en flaska vin och begav oss.

Det kom mycket folk och de flesta såklart utlänningar. Ett antal amerikaner och italienare, nån fransman, några ester, en britt osv. Britten är Graham som jag fick väldigt bra kontakt med och vi pratade en hel del under kvällen. Jag beklagade mig över att jag blivit cynisk under kvällen för att det kändes som att alla var där för att hitta någon att hångla eller knulla med. Ett socialt klimat som jag inte riktigt kunde infoga mig i så jag blev någon slags publik istället. Undermedvetet kanske jag bli lite småsur för att jag inte hade Lover där. Det känns för tillfället lite som att leva i celibat när man ser alla dessa trånande människor som får act out och jag får det inte. Gah!

Jag hade inte pratat så mycket med M. under kvällen men fick tag på honom och frågade om han tyckte att festen var lyckad. Han var nöjd. Vidare frågade han mig om jag hade kul och jag rynkade på näsan och berättade återigen om min cyniskhet, där han faktiskt ingick för han är inte den som låter tjejerna vara. Då fick jag värsta kommentaren av honom. " Du, jag har legat med x antal tjejer och det är väldigt lätt att få tjejer här som man kan ligga med och som gillar en. Men den rätte kommer bara omkring en gång vart tionde år så är det någon som ska vara cynisk så är det jag!". Sen vände han ryggen mot mig och lät mig inte ens svara innan han gick därifrån. Först tolkade jag det som att han tyckte att inte jag hade rätt att döma andra, men en lät det mer som att han tyckte synd om sig själv för att han "tvingas" ligga med så många tjejer innan han hittar den rätte. Jag blev bara ännu mer sur av den kommentaren och ville gå hem. Graham fick mig att stanna kvar och vi diskuterade frågan ännu mer och han tyckte mest att M. varit idiotisk som sagt så.

Dock pratade jag och M. om hans underbara uttalande i söndags och klarade ut vad vi båda menade, vilket kändes bra. Iofs känns det bara som att det är jag som blir upprörd över såna saker. Folk här rycker så mycket mer på axlarna åt...allt.

Igår var jag på redaktionen hela dagen. Hade inledningsvis inte så mycket att göra eftersom jag inte kunnat börja jobba än. Det är nu bestämt vilka jobb jag ska göra och i vilken del av tidningen texterna ska vara. Två jobb ska jag göra i Sverige medan jag är hemma över påsk. I Gbrg ska jag göra en intervju med en författare och i Sthlm ska jag träffa en estnisk tjej som utbildar sig till pansarvagnsförare.

På kvällen var det filmkväll hos Daniel och det kom runt 10 personer som bjöds på taco "swedish style" och semlor. Det var mycket trevligt och gott och jag träffade ännu fler nya ansikten, bla Joel som är från Australien och har släkt här. Jag träffar så mycket folk hela tiden att det känns som jag bor i kollektiv. Någonting som jag inte alls känt mig lockad av förut eftersom jag värnat om min egen tid, men man kan väl ändra sig? :) Nu skulle det kännas dödstomt att inte träffa någon på en hel dag.

Idag har jag vandrat omkring i Tallinn på eget bevåg för att hitta nya trevliga platser och för att köpa vykort. Jag hittade ett antikvariat där jag köpte svartvita vykort och bland annat dessa gamla fina kort.