Tango los irritationes

Jag följde med mamma och österrikaren till Tango BeGeers tangopraktika i tisdags. Bara för att titta. Inte dansa. Första och sista gången jag dansade tango var på ett prova på tillfälle och då blev jag och Lover sjukt osams. Lovers version: För att jag är för dominant och ville föra.
Hannas version: För att mannen ska föra och Lover gjorde det inte tydligt nog så jag visste inte åt vilket håll eller kant vi skulle röra oss åt. Jag ville bara visa hur dansen kunde gå smidgare.

Så min fast överygelse i tisdags var att ingen, verkligen ingen skulle få upp mig på dansgolvet. De flesta är sedan länge redan bekanta med mig genom mamma och småpratar gärna om ingenting. Någon som inte riktigt vågar stanna till och hälsa utan i förbifarten uppmärksammar mig med ett stort leende. "Nämen vad roligt att se dig här. Jag brukar läsa vad du skriver i NT. Kul att se dig så här". Jaja. Hejhej.

Jag känner att jag inte gått dit för att ha min sociala kväll utan sitter helst av allt under bordet för att ingen ska se mig. Jag ska bara se dem. Dit kommer ingen för att kallprata. En 25-åring sittandes uder ett bord? Jag överväger det åtminstone ett par gånger och vaknar sedan upp i vuxenvärlden bland anfådda och svettiga människor som slår sig ned och dricker några klunkar ur sin vattenflaska. Jag sitter tyst bredvid en dam i kort grå page. Hon tar en paus från erfaret dansande. Ur tomma nothing frågar hon vad jag sysslar med och jag berättar allt jag kan om KSM. Hennes son pluggar också media och kanske kunde KSM vara nåt för honom tänker vi. Hon berättar att hon är präst och jag ställer tusen svåra frågor om hur man egentligen pluggar till präst. Jag menar att några slags intagningsprov bör ju finnas. Att man ska tro till exempel.

P. det stoltaste tangohönset av dem alla dundrar ner vid min sida. Jag börjar känna mig som inhyrd sällskapsdam. Han berättar att han varit i Buenos Aires och ser drömsk ut i blicken. Jag säger att mamma och gärna vill åka dit, men han hör fel och tror att det är jag som vill åka. Då undrar han vad i helvete jag ska göra där som inte dansar tango. Han menar att det är meningslöst att åka dit då. Ungefär som jag precis mist min rätt att komma igenom tullarna till Buenos Aires. Landet och dansen är hans. Jag försöker balanser min irritation och menar på att de säkert har vacker natur och arkitektur som även lilla jag får komma och titta på.

Ett fåtal dansar med riktig passion och explosivitet medan de stackars nybörjarna mest ser ut som blinda vandrande pinnar. Ganska söta och säkert lika glada som proffsen.

Slemmet uppenbarar sig med det alltid lika smöriga leendet och hurtigheten. Han verkar känna igen mig och undrar varför jag sitter där som en sjöjungfru. Sjöjungfru liksom? Varför inte flodhäst eller vattenbuffel? Den får jag sova på. Eller var det för att jag hade benen uppdragna på bänken som jag var så lik en sjöjungfru? Vissa har livlig fantasi. Han gnuggar sig mot alla som vanligt.

Tangotimmarna börjar lida mot sitt slut och jag ska precis andas ut för att jag lyckats så bra med att dissa alla som försök bjuda upp mig. Inte för att nån var ful, korkad eller luktade konstigt. Jag kan helt enkelt inte dansa tango. Mr. P ser sin chans och jag hinner inte ens reflektera över att säga nej innan jag stor tryckt mot hans svettiga bröstkorg. Nu ska han minsann lära mig att dansa tango med de oödmukaste insruktioner jag någonsin fått. Jag kan dansa noll tango (as said) och han gnäller på mig och blir irrterad för att jag inte lutar mig på ett visst sätt. Jag ryter till och säger att han inte kan förvänta sig att jag ska kunna nåt efter 4, 5 sekunder. Då softar han till sig lite. Jävla metod alltså.