Skrubba bort, slänga, rensa.

Det är bra att få ryck. Jag är som mest effektiv när jag får rycket. Som häromdagen som började lite smått kaotiskt. Jag behövde börja ett nytt liv eller åtminstone förändra det. Eller kanske mer än känsla av att känna sig själsligt smutsig och vilja skrubba bort skiten. Slänga bort och börja på nytt. Rensa blockaden och släppa in frisk luft. Fylla lungorna med isblått.

Så det gjorde jag fast inte så poetiskt. Hade stirrat länge och nog på gamla klädhögar som jag aldrig använde, men som tog upp plats och energi i garderoben. Det är ett familjedrag att inte kunna slänga saker. Och jag inbillar min ständigt att allt visst kommer till användning någon gång. Det gör de praktiskt taget aldrig. Sentimentalt värde? Ibland lite.

Men jag kunde inte riktigt motivera varför jag skulle använda kläder som jag köpte på gymnasiet. PÅ GYMNASIET! Jag gick ut för snart 7 år sedan. Kläderna badade i sin egen garderobsstank. Redigt och hämningslöst kastade jag/gav bort 25 plagg, tre par skor och fem bälten. Kunde säkert slängt tio plagg till, men inte helt osentimental är jag. Två av tröjorna titta på mig med hundögon och motiverade sin fortsatta vistelse i garderoben med att de var köpta i London och på en ö någonstans i Spanien. Därav skulle de vara speciella. Hmm. Vet inte det, men låt gå.