Vous blanc mensonage

En del människor överlever vardagsruset genom att konsumera vita lögner. Det är inga engångsföreteelser. De är satta i system för att slippa tänka, göra, lova, prestera, hålla löften, vara lojal. Det finns många fina gränser ute på hal is mellan att tänja på gränserna för att dra vita lögner för att skydda eller invagga andra i trygghet och att rakt upp och ned ljuga på rutin för att komma undan. Kanske skadar det ingen. Kanske gör det bara någon förbannad. Mest av allt så är det Du som ljuger för dig själv. Drar man tillräckligt många vita lögner blir det svårt i slutändan att hålla reda på ordningen.

Jag höll på att skriva att jag utan inga undantag alltid vill höra sanningen. Oavsett. Men då kommer det alltid någon som ska exemplifiera sanningen med: "Ok, men är det inte bättre att jag säger att jag har andra planer än att jag säger att jag inte vill följa med för att du är dum i huvudet?". De sanningarna existerar självklart här och där och från tid till tid. Det var inte riktigt de sanningarna jag var ute efter. Jag menar vita lögner som man tar till för att man är så jävla bekväm. Som att säga att man är bortbjuden när man inte är det, eller sjuk när man inte vill eller lovat att göra något, men inte har en jävla intention att vara tillmötesgående.

Hur ska jag reagera? Hittills har hanterat det genom att vara min gamla vanliga individualist och bara sett till mina ansvarsområden. Så länge jag sköter mitt så sköter du ditt och det är ditt problem om du måste ljuga hela tiden. Men det är inte att respektera sig själv att låta sig ljugas för. Och det är ännu fulare att ljuga för andra.