Så lugn som en död.

Omständigheter på jobbet gör att jag inte kommer att bli anställd efter provanställningen. Det är tyvärr omständigheter som ingen av oss kan påverka. Det känns ändå ok. Jag ser nya möjligheter. Jag tänker positivt. Totalt sett har jag bara varit på företaget ca en månad räknat i dagar. Har känts mer som en praktikplats än nåt annat när jag tänker tillbaka. Ganska lärorikt, men jag sörjer inte. Magkänslan går före och jag är otroligt lugn.
Ibland är jag så lugn att jag inte vet om jag dött. Andningen är tung och regelbunden, men ändock ytlig och ibland nästan obefintlig. Jag tänker ingenting och reagerar på bara på kommando. Det är som om hjärtat stannat och kvar sitter kroppen som en statist på konferens.

Jag kan inte låta bli att återkomma till att det har med min själsliga resa att göra. Jag skaffar mig hela tiden nya redskap för hur jag ska hantera mina känslor, bemötanden, konflikter, beslut mm. Det rotar sig i mig.
Jonas och Anna kom över på en modifierad Gourmet kväll. Vi gjorde sushi och desperat chokladpudding. Vi talade om livet, om att vara nöjd och missnöjd, om planer om vad som egentligen är viktigt, om att prioritera, om att göra val. Jag älskar att prata om livet och jag älskar att lyssna på livet och andra som berättar om det. Jag älskar att lyssna på dem som tänker och på dem som inte svarar att livet rullar på. Det är något som saknas när livet bara rullar förbi. Vart tog alla farthinder vägen? Ibland är det överväldigande att vara människa när ingenting är omöjligt. Ingenting är omöjligt. Var ska jag börja?