Vaknar tidigt av att en något stressad man, som luktar gott och har varma ögon, packar en resväska för att åka söderut på juldagen. Han har redan på julaftonskvällen börjat fantisera om den stora frukosten han ska äta innan bussen går. Han har stannat i Norrökping för att fira julen med mig och min familj i år och det var fint. Men nu vill han hem till traditionerna.
Jag konstaterar yrvaket att jag mår bra. Inte alls sådär illamående och en överrumplande känsla som liknar den att jag skulle kommit hem full sent på natten och vinglat i säng. Den känslan som jag hade när jag gick och la mig. Sanningen är att jag inte druckit en skvätt alkohol under julaftonen förutom den som piffat till glöggen. Misstanken väcks istället mot syrrans shaktimatta (indisk spikmatta) som jag provade under kvällen. Lina har läst att människor som legat på mattan blivit lugna, sovit bättre eller inte kunnat sluta skratta hysteriskt. Jag trodde mig inte känna av så mycket alls förrän ett fånigt leende etablerade sig både i mungiporna och i knoppen. Jag föreställde mig att det är så det känns att röka på. Jag kände inget behov att att röra mig, inte yttra ett ord. Bara tyst och lugnt roas av hur road jag var av ingenting. Så här efter första försöket ger jag den ett gott betyg.
Vi har alltid trevligt i vår familj så det faktum att det råkar vara julafton förändrar ingenting. Jul är ok, men jul är så mycket repetition och tradition. Jag vet inte om det är min grej. Det är gott när maten är god och det är trevligt med godis, tända ljus och paket, men själva julafton känns påklistrat. Julafton känns lite som att träna höjdhopp i tre år inför OS och riva ribban på första försöket. Förberedelserna är oändliga, stressen liksom stockar sig mellan halskotorna fram tills maten är äten, paketen öppnade och allt är över. Jag vet att det låter tråkigt, men det finns inte så mycket mer kvar för mig på juldagen. Det är bara en dag då staden är död, alla butiker stängda och jag går omkring i fulfrisyr och äter pralin efter pralin. Och bloggar. Sen går jag på middag hos mamma, läser om Spanien och kanske tittar på en film, kanske letar lägenheter. Kanske. Det är fint och rogivande, men ingen julkänsla infogad.
Faktiskt så tycker jag knappt om julmaten längre. Jag förstår liksom inte varför man ska utsätta magen för 24 olika slags rätter som förväntas samsas på några ynliga kvadratcentimeter. De olika rätterna är säkert goda i sitt egen sammanhang, men inte så mycket tillsammans och framför allt inte i den mängden.
Något som är bra med julen är barn. Jag har själv inga minnen av när jag trodde på tomten, men fick uppleva det genom lillebror igår. Han visste minsann rutinen. Pappa går ut för att leta efter tomten för att skicka honom hem till oss. Dock fick vi förklara var köpa tidningen kom in i bilden. Vi samlas i köket och tittar efter tomten. När tomten kliver innanför dörren med en hes stämma står lillbror längst fram i ledet för att välkomna honom. Lillebror svarar lydigt vad han heter och hur gammal han är. Kanske därför tomten efterlämnade ett berg med paket till honom. Lillebror sliter upp paketen snabbare än snabbast, cirkulerar runt oss för att visa vad han fått och förklarar deras funktion. Men han är en liten pedant. Han öppnar inte förpackningarna och börjar leka med sakerna för att han är rädd att han ska slarva bort delar hemma hos faster. Tillslut kan han inte hålla sig längre och bygger ihop en liten legofigur enligt instruktionsboken. Jag tror att det blir en bil. Killen är inte dum.
Kvällen avslutas hos mums och österrikaren som dukat upp ett gigantiskt bord av godsaker. Det är här vår riktiga julklappsöppning börjar. Mums har mycket bestämt försökt instifta en intern julklappslag som innebär att hon tycker att vi ska begränsa julklappsinköpen till någon var. Själv vill hon inte ha någonting. Det blev ju ingenting med den saken. På vardagsrumsgolvet är julklapparna staplade på varandra och igen förstår var alla kom ifrån. Ungefär som det brukar bli. Alla blir mycket nöjda och vi skrattar så magen slår knut på sig själv. Jag fick allt jag önskade mig varav 90% är ätbart eller aktivt. Lover och jag ska på chokladprovning och endast jag på regnbågsterapi. Med så mycket härlig choklad vi fått kan vi börja träna chokladprovning redan nu.
No comments:
Post a Comment